Ett mirakel att hon lever
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-02-08
Stina, 29, släpades med lavin i 250 meter och begravdes under snön
I 250 meter sveptes Stina Slettenmark, 29, med lavinen nedför branten, innan hon begravdes under snön.
– Jag kunde inte röra ett finger. Det var helt svart och jag tänkte: Nu är det slut.
Men som genom ett under räddades hon – helt oskadd.
Lavinolyckan i Alperna i lördags eftermiddag har fått stora rubriker i österrikiska tidningar.
Att den 29-åriga svenskan överlevde betraktas som ett mirakel.
– Jag hade änglavakt, säger Stina Slettenmark, ingenjör från Stockholm.
I helgen var hon på besök i Aschau, utanför Salzburg i Österrike, tillsammans med en god vän, en 34-årig tysk, för att åka skidor.
I lördags morse gav de sig ut. Efter en dag i pisterna i Kitzbühelområdet bestämde de sig för att åka off pist, och snedda över bergen ned till Aschau.
Erfaren skidåkare
– Vi började åka vid 15-tiden och då var det fint, men plötsligt blev det dåligt väder och dimma och vi tog en annan väg än den vi tänkt, säger Stina.
Hon och hennes vän, som är uppvuxen i Alperna, är erfarna skidåkare och hade säkerhetsutrustning med sig.
”Totalt overkligt”
Båda hade nödsändare – och vännen även en ABS-ryggsäck med en luftkudde i.
– Det blev vår räddning, säger Stina.
När de sneddade längs med berget Stangenjoch, 600 meter ovanför Aschau, utlöstes lavinen.
Både Stina och vännen sveptes med i de enorma snömassorna.
– Det var totalt overkligt, säger Stina.
Medan hon tumlade nedför berget såg hon sin vän utlösa luftkudden
i ryggsäcken – som gjorde att han flöt med ovanpå snön.
Själv begravdes hon ögonblicket senare under 1,5 meter snö – utan att kunna röra sig.
Det var kolsvart.
– Jag tänkte att nu är det slut, sedan tuppade jag av.
Av en lycklig slump landade båda två alldeles intill varandra – de kunde lika gärna ha hamnat 250 meter ifrån varandra.
Fick ingen kontakt
När han grävt fram sig själv kände han plötsligt hennes ena skida i snön.
– Och på skidan satt det en fot – min fot, det var trevligt, säger Stina.
Sex minuter – så lång tid tog det för vännen att gräva fram henne. Han såg att hon andades, men kunde inte få kontakt med henne.
– Jag drömde att jag hörde någon prata – det var han.
Efter en stund kvicknade hon till och kunde konstatera att hon klarat sig helt oskadd.
– Jag hade tappat en vante och brutit av en stav. Det var allt.
Hennes vän kontaktade nödcentralen, men helikoptern kunde inte landa på grund av vinden.
Byggde snögrotta
I väntan på räddningen fick de ta sig upp för berget och bygga en snögrotta.
– Vi visste att det inte var säkert någonstans, men vi var lugna och försökte prata om annat.
Först när det var mörkt, vid 20-tiden i lördags kväll, kom räddningen, i form av två frivilliga som tagit sig ned uppifrån berget.
Stina Slettenmark fick krypa ned i en pulka – och fördes så småningom ned till byn där hon fick mat och dryck.
Sjukhus behövde hon aldrig uppsöka.
– Våra räddare var fantastiska och vi hade verkligen tur, säger Stina.
– Hädanefter ska vi alltid fira den 6 februari som vår nya födelsedag.