Vilken ö känner du för i dag?
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-04
Smygläs om Kykladerna i Grekland
I den grekiska ögruppen KYKLADERNA är det lätt att leva på luffen.
Vi tar dagen som den kommer, väljer ny ö efter dagshumör och ägnar kvällarna åt långa, fetaostfyllda middagar. Efter ett par dagar känner vi oss lika avslappnade som de loja katterna som kantar gränderna.
Men det börjar med en flygande katt.
Den första flygturen kommer plötsligt. Kastvinden som tar tag i båten får oss att förstå varför den döpts till Flying Cat.
Bakom oss sitter en grupp grekiska damer. Ända sedan de klev ombord har de låtit som en grekisk syjunta på speed. Deras konstanta pratande byttes just mot ett unisont ”Iiiiiiiih”, följt av ett hysteriskt skrattande.
Mannen i kiosken har slutat langa fram smörgåsar och vatten. Nu påminner han mer om Janne Långben i en husvagn på julafton – som desperat försöker rädda det som räddas kan. I samma stund som han försöker fånga ostpajerna som glider fram och tillbaka på disken får han en skur med chipspåsar över sig.
Vi är på öluff i den grekiska ögruppen Kykladerna och det här är ungefär så mycket action det blir.
Vi landade på Santorini på förmiddagen men lämnade snabbt turisthorderna. Nu är vi på väg till den betydligt lugnare grannön Folegandros – även om färden dit är allt annat än lugn.
–Välkomna hit! Vi har just slagit värmerekord. I går var det 45 grader och luftkonditioneringen slogs ut i fem timmar, säger Andreas Papadopoulos, en brunbränd danskgrek, som möter oss när vi stiger i land på ostadiga ben.
Han langar in våra väskor i minibussen och skjutsar oss till hotellet som vi bokat rum på den första natten.
Efter att ha lämnat de tunga ryggsäckarna på rummen och torkat bort ressvetten strosar vi genom Chora, en given kandidat till titeln ”Kykladernas mest pittoreska by”. De vita sockerbitshusen breder ut sig på en hög klippkant, med en bedårande utsikt över det blå havet nedanför.