Äventyret börjar med en trekk i norr

Djungeln runt Chiang Mai bjuder på naturupplevelser utöver det vanliga

Det börjar faktiskt lite mer äventyrligt än det var meningen. Vandringen i Doi Inthanon, nationalparken med Thailands högsta berg, går i september, precis i slutet av regnperioden. Vår guide, Chaiya, säger att det inte bör vara några problem, bara vi skaffar oss var sin regnkappa.

Sure. Vi kanske borde misstänkt något när vår chaufför sätter snökedjor på bilen.

Vägen upp till trekkingområdet är"ja, inte en väg i alla fall. Mer en orange meterdjup milslång lervälling. Mitt i en backe, när vår bil inte orkar längre tvingas vi stiga ur. Och vada genom det järnrika kletet.

Man skulle kunna tro att en sådan början kunde förstört trekken. Så kul är det ju inte att tillbringa tre dagar i skor som blev blöta redan under bilfärden dit. Men istället svetsar det ihop vår udda grupp bestående av två väldigt unga danska killar, en britt i full safariuniform, tre tyska par och så jag.

Och efter den äventyrliga början är det ganska lugnt. Ända till slutet. Chauffören släpper av oss i en vägkorsning långt långt från ingenting. Långt från djungeln också verkar det som.

Så börjar vi gå. Och gå.

Första dagen går vi "bara" fyra timmar. Men räkna med att det är jobbiga timmar. Det är inte lätt - hela tiden upp och ner, upp och ner - men när man till slut når bergskammen och kan se ut över träden räcker inte orden till för att beskriva upplevelsen.

Men om du tror att urskogen här uppe är som i Djungelboken kommer du att bli besviken. Förutom elefanterna som du kan rida på, och hundarna i byarna, är de största djur du kommer att se förmodligen ekorrar.

Visst finns det djur där ute, men de är skygga och svåra för stora grupper att få syn på.

Trekken handlar om andra naturupplevelser. Det låter kanske lite konstigt men om du vandrat i urskogen i Sverige, så kommer du att känna igen dig i djungeln i norra Thailand.

Den är märkligt välbekant, samtidigt som den är helt främmande. På håll ser grönskan ogenomtränglig ut, men när man kommer närmare finns där stigar - upp för de gröna bergen, och ner igen.

Precis när vi närmar oss vårt nattläger i en by bebodd av bergstammen karen började det regna. Det var enda gången det regnade på våra tre dagar, trots att det fortfarande var regnsäsong.

En av huvudattraktionerna på trekkerna i norra Thailand är de olika bergstammarnas byar. Men de kan ge en bitter eftersmak. För det du kommer att se på trekken, speciellt på de kortare turerna, är fattigdom och byar förberedda på turister.

Den fina kultur de har ser man väldigt lite av. För att se den är ett besök på hilltribemuseet utanför Chiang Mai innan du ger dig av att rekommendera.

Dag två startar med elefantridning. Sen är det mer gående, mer dalar, mer berg, mer bedövande vacker natur. Plötsligt öppnar sig djungeln i en stor glänta där en karenstam röjt mark för att odla ris. Där äter vi vår medhavda djungellunch, stekt ris inpackad i bananblad.

När vi äntligen kommer fram till vårt nattläger, den här gången en bambustuga vid floden speciellt byggd för turister, är vi alla överlyckliga.

Värmen och fuktigheten gör att det är dubbelt så jobbigt som att gå hemma. Som tur är ska dag tre vara den enkla dagen. En färd på bambuflotte och sedan någon timmas vandring.

Bambuflottar är inga vidare stabila konstruktioner. I princip är det ett par pinnar som binds ihop med rep. Och vår flod är på sin maxnivå efter en lång och blöt regnsäsong.

Färden nerför brukar ta två timmar - nu tar den 40 minuter. En av de danska pojkarna ramlar av flotten och alla har stora blåmärken efter den vilda färden. Men det var kul! Och mycket mer äventyrligt än en vanlig trekk. Vill jag i alla fall tro.

3 tips - innan du bokar

Vill du veta mer?

Guide: Trekka

Åka hit

Malin Hendriksen