Vilks är ju bara en simpel soffliggare
Läs Anders Westgårdhs krönika
Jag har alltid varit lite svag för Lars Vilks, men nu är det hans tur att vara svag.
Redan när han svartbyggde sina monumentala brädhögar Nimis och Arx tilltalades jag av mannens halvgalna hängivenhet. Jag applåderade hans holmgång med fyrkantiga tjänstemän, och älskade hans spjuveraktiga framträdanden. Detta var en konstnär i min smak.
Sen ritade han profeten Muhammed som rondellhund, och hela helvetet bröt ut. Den islamiska vreden tog sig uttryck i allt från flaggbränningar och diplomatiska utspel till dödshot och faktiska mordförsök.
Oavsett vad man tyckte eller trodde om uppsåtet var det lätt att försvara Vilks rätt att rita rondellhund, eftersom yttrandefriheten är överställd både religion och det mesta annat.
Försvaret av yttrandefriheten blev till en direkt solidaritet med Vilks. Många tog stora risker och gick långt ut på barrikaderna för hans skull. Han hade stöd från miljontals människor och ett starkt samhällssystem med polis och rättsskydd.
Just därför blir jag faktiskt ganska besviken när jag läser en intervju med Vilks i Göteborgs-Posten, och får klart för mig att han inte alls är beredd att göra rätt för sig och sina demokratiska rättigheter. GP:s reporter frågar var hans röst hamnar i det kommande valet?
”Den hamnar ingenstans. Jag är en observatör. Vi har ett politiskt läge där alla partier har ungefär samma program, och det spelar inte så stor roll vad man röstar på – det blir ungefär likadant ändå.”
Reportern frågar om han röstar blankt eller inte alls? Svaret blir att han röstar över huvud taget inte.
Den store konstnären är alltså en simpel soffliggare. Mannen som gjort sig en karriär på att utmana och tänja på yttrandefriheten är inte beredd att betala tillbaka ens i den enklaste form, genom att stödja det demokratiska system som gör det möjligt för honom att verka. Fy fan, vad klent.
Det vore ju en sak att rösta blankt. Det är ju en sån där typisk konstnärsgrej som signalerar missnöje med utbudet av tillgängliga partier – men som i alla fall innebär att man ansluter sig till demokratiska spelregler.
Att korkade människor struntar i att rösta är inget ovanligt. Dom begriper inte bättre. Men av en professor borde man kunna begära att man ser rösträtten som en plikt. För att man vill leva i en frihet där det är tillåtet att rita Muhammed som rondellhund.