I praktiken är det ingen som faktiskt förnyar sig

Förändra er eller dö, sade Fredrik Reinfeldt till sina partikamrater på Moderaternas kommunala rikskonferens 2007. Hotfullt, men sant.
I dag går fransmännen till val i andra omgången av franska presidentvalet. Det första slutade med en jordbävning. Ingen kandidat från något av de två partier som dominerat fransk politik de senaste sjuttio åren gick vidare till finalen.
Varken republikanernas kandidat François Fillon som fick 19,9 procent av rösterna. Eller socialisternas Benoit Hamon som fick redordlåga 6,3 procent.

Det enda riktigt tydliga exemplet på motsatsen är Moderaternas förnyelse under Fredrik Reinfeldts första år som partiledare

I det land som födde den franska revolutionen gick i stället gick högerextrema Marine Le Pen som bland annat vill strypa invandringen och att Frankrike lämnar EU vidare. Liksom Emmanuel Macron, ledare för den ett år gamla rörelsen ”På väg”. Observera, han leder inte ens ett parti, utan något som kallas en rörelse.
Vad beror det på? Ett svar är att partierna inte har gjort som Reinfeldt sade. De har inte förändrat sig, de har inte följt med sin tid, de tar inte tag i de frågor som väljarna tycker är viktiga.
Ett annat svar är korruption. Fillons hustru fick under flera år en väl tilltagen lön för att vara hans assistent i nationalförsamlingen. Men hon var aldrig där. En av många historier som gör alltför många bergfast övertygade om att eliten skor sig på andra bekostnad så fort de får chansen.

Kollapsen för det traditionella franska partisystemet är ingen engångsföreteelse. I land efter land förpassas partier som tidigare varit statsbärande ut i marginalerna och ersätts av nya, ofta nationella eller alternativa rörelser.
Efter val säger partier att de hört vad väljarna säger och att de nu ska förnya sig. Det gjorde Moderaterna efter valet 2014, det gjorde Socialdemokraterna efter 2006 och det gjorde Liberalerna efter förra valet, för att nämna några exempel.
Men i praktiken gör de aldrig det. Det mesta blir som förut. Det enda riktigt tydliga exemplet på motsatsen är Moderaternas förnyelse under Fredrik Reinfeldts första år som partiledare.

Varken i Frankrike eller Sverige finns plats för förstelnade partier. Det som stelnar, inte levererar eller har korrupta företrädare flyttas brutalt bort från rampljuset.
För 35 år sedan samlade Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans 69,2 procent av väljarna. I senaste valet var siffran 54,3. Enligt senaste ”poll of polls” i Dagens samhälle står nu inte ens hälften av väljarna, 45,4 procent, bakom de båda statsbärande partierna.
Förändring är svårt. Men alternativet är att tyna bort.

Fem saker att hålla koll på i veckan

I fransk skugga
Delstatsvalet i tyska Schleswig-Holstein i dag hamnar såklart helt i skuggan av andra omgången i franska presidentvalet. Men i Tyskland är det såklart spännande, särskilt som en förmatch inför höstens förbundsdagsmatch mellan CDU:s Angela Merkel och Socialdemokraternas Martin Schulz.

Ryssland är en viktig kraft som USA påtvingade det kalla kriget

– Marine Le Pen, fransk presidentkandidat


Förhörs av KU
Stefan Löfven (S) frågas på måndag ut av konstitutionsutskottet, KU, om bland annat Wallströms hantering av kampanjen som gav Sverige en plats i FN:s säkerhetsråd och Morgan Johanssons samråd med EU-nämnden i en migrationsfråga. Utfrågningen är ett led i riksdagens kontroll av regeringen.


Firas på tisdag
Europadagen firas på tisdag bland annat genom en ledig dag för de anställda på EU:s olika institutioner. 1950 publicerade Robert Schumans deklarationen om ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Det blev grunden till det som senare utvecklades till EU.

Intressant läsning
Finansinspektionen publicerar på tisdag statstik över vilka marginaler som bankerna hade på sina bolån, den så kalla bolånemarginalen, under första kvartalet i år. Spännande läsning, både för den som vill förfasas över bankerna och den som vill pressa räntan på sina lån.

En träff vi kommer minnas?
Donald Trump träffar nästa vecka sin turkiske kollega Recep Tayyip Erdogan i Vita huset. Det är ett möte som kan gå till historien. Trump ogillar muslimer och vill porta dem från USA. Erdogan islamiserar Natomedlemmen Turkiet. Uppriktiga samtal är att vänta.