En skam för Sverige att barnen inte blivit hörda
Barn som är vittne till våld i hemmet räknas från och med på torsdag som brottsoffer.
Jag läser de första meningarna i regeringens lagförslag – och slungas 19 år tillbaka i tiden.
Jag tänker på Jonathan – och skäms över Sverige.
I september 2002 intervjuade jag Jonatan som då var 12 år. Han hade varit vittne till hur hans pappa misshandlade hans mamma i mer än tio år.
Han berättade om stressreaktionerna i kroppen, hur han fick svårt att sova, att han ofta inte vetat om mamma skulle överleva.
Jonathan medverkade i en artikelserie i Aftonbladet med vinjetten ”Barnen i våldets skugga.” Vi avslöjade att ofattbara 200 000 barn i Sverige var drabbade. Forskare och experter krävde att dessa barn skulle få status som brottsoffer – och därmed få rätt till stöd och hjälp.
För forskningen fanns redan då om vad som händer med dessa barn. De blir deprimerade, drar sig undan, slutar att leka. Barnen går ständigt på helspänn, vilket leder till ett utmattningstillstånd liknande utbrändhet. En psykolog liknade deras psykiska skador vid de som barns som lever i krig.
I nitton år har jag tänkt på krig när jag läst artiklar som den förra veckan om barnen som såg sin mamma knivhuggas till döds av deras pappa.
Det nya barnfridsbrottet innebär att barn som ser eller hör vålds- och sexualbrott i en nära relation räknas som brottsoffer. De har rätt till en särskild företrädare. En vårdnadshavare kan inte längre hindra polis och socialtjänst att höra barnet. Barnen får också rätt till skadestånd. Straffet för förövaren blir fängelse i upp till två år, vid grovt brott högst fyra år.
Men betyder lagen något i praktiken?
Ja, förhoppningsvis. Polisen tror att den nya lagen kommer att förändra deras arbetssätt. Poliser som åker på larm om misstänkt våld i familjen behöver nu prata även med barnen och fler poliser kommer utbildas i att hålla barnförhör.
Men den stora frågan är ju varför har vi inte lyssnat på barnen förrän nu?
Vi svenskar brukar gärna se oss som ett föregångsland när de gäller barns rättigheter. Sverige gick i bräschen för att lärare förbjöds slå sina elever på 1950-talet. Och vi var tidigt ute, när vi 1979 kriminaliserade barnaga i hemmet.
Men i dag stämmer inte den bilden. FN:s barnrättskommitté har flera gånger kritiserat Sverige och först förra året antogs FN:s barnkonvention till lag. Som en jämförelse gjorde Norge barnkonventionen till norsk lag år 2003.
I artikel 19 slås fast att barn har rätt att skyddas mot alla former av våld och att bevittna våld mellan närstående är ett exempel på psykiskt våld mot barn. Så FN är rent krasst anledningen till att vi äntligen får ett barnfridsbrott.
”Mer än 200 000 barn lever i hem där det förekommer olika former av våld. Att utsättas för att bevittna brott inom familjen kan vara förödande för ett barn”, skriver regeringen i sitt förslag.
I dag är Jonatan 31 år, och jag undrar hur han mår i dag. En hel generation barn har vuxit upp sedan vi berättade hans historia. För dem kommer lagändringen alldeles för sent. Låt oss lyssna på nästa generation.