Jag tänker på politikens ohederlighet

När moderaten Fredrik Reinfeldt sa att svenskarna måste arbeta längre blev det ett fruktansvärt liv.

När socialdemokraten Magdalena Andersson blivit finansminister och säger samma sak hörs inte en enda kommentar.

Andersson går dessutom längre än vad Reinfeldt gjorde. I en intervju i Dagens Industri i onsdags drog hon fram USA som ett positivt exempel:

"Vi behöver få en annan mental syn på ålder i Sverige och sluta åldersdiskriminera. I USA ses man till exempel oftare som erfaren, inte gammal när man är 65 år."

Så långt gick inte moderaten Reinfeldt. Han sa:

– Det krävs att vi jobbar lite mer och lite längre upp i åren för att klara våra välfärdsambitioner. Det kommer att vara individuellt. Det kommer inte att vara samma svar för alla människor, för våra förutsättningar ser olika ut.

Socialdemokraternas talesman i pensionsfrågor Tomas Eneroth ryckte då ut och sa att Reinfeldt "provocerade". Eneroth ansåg att Reinfeldt också diskriminerade en massa människor:

– Att enbart tala om höjd åldersgräns blir faktiskt provocerande för alla dem som skulle vilja, men som faktiskt inte kan klara av att arbeta längre.

LO rasade också.

– Reinfeldt borde inte ägna sig åt visioner om när människor ska pensionera sig i framtiden. Det viktigaste är att bekämpa arbetslösheten och se till att folk kan jobba tills de är 65, sa avtalssekreterare Per Bardh.

I en annan kommentar sa Bardh att Reinfeldt "pekar finger åt" utslitna kvinnor i sjukvården och äldreomsorgen.

Jag tänker på detta när jag nu lyssnar på ett seminarium anordnat av SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle, vars uppgift är att främja "saklig samhällsdebatt". Hur får vi ett längre arbetsliv? är rubriken för seminariet. Forskare redovisar rön om hälsa i förhållande till pensionsålder och huruvida ungdomar lättare får arbete om äldre går tidigare i pension (svaret är nej).

Den socialdemokratiska statssekreteraren Irene Wennemo deltar i diskussionen. I publiken sitter tunga tjänstemän från allt från Vattenfall över Riksrevisionen till IF Metall. En stillsamt och sakligt seminarium.

Jag tänker på hur det som var oerhört kontroversiellt för tre år sedan är ett självklar sanning i dag.

Jag tänker på politikens ohederlighet. På benägenheten att missförstå med vilje. Att pådyvla meningsmotståndare avsikter han inte har. På metoden att formulera sig så att man verkar ta avstånd fast man vid en närmare granskning av ordens exakta lydelse bara protesterade mot formerna för motståndarens budskap.

Jag går ut från seminariet och ringer riksdagen. Jag söker socialdemokraten Tomas Eneroth som sa att Reinfeldt provocerade. Vad säger han då om Magdalena Andersson som tycker att vi ska lära av USA?

Efter en stund ringer en av socialdemokraternas pressekreterare tillbaka.

Tomas Eneroth hälsar att han inte har någon kommentar.

Jag lägger på. Jag funderar på politikerföraktet som sägs breda ut sig.