Sprickan i den enade fronten för att stötta Ukraina
Trots alla försäkringar om motsatsen har det alltid känts som att det är en tidsfråga hur länge EU:s och USA:s enade front för att stötta Ukraina håller.
Nu börjar sprickor synas.
Polen och många av de övriga länderna som en gång i tiden var lydstater till Sovjetunionen har hört till dem som hårdast drivit linjen att Ukrainas frihet måste försvaras till varje pris. Polen är det land i Europa som tagit emot flest ukrainska flyktingar. Utan att klaga.
Även övriga östländer som under flyktingkrisen 2015 var väldigt ovilliga har öppnat sina gränser för ukrainarna.
Polen och de baltiska staterna hör till de som hårdast drivit på för att väst ska skicka avancerade vapen till Ukraina. Polen var först med att godkänna stridsflyg till Ukraina.
Men nu börjar det knorra i folkdjupet.
Skälet är spannmål från Ukraina som hamnar i det forna Östeuropa och pressar priserna i dessa länder.
Polen, Ungern och Slovakien har tillfälligt infört ett importförbud för ukrainsk spannmål. Men även av andra jordbruksprodukter som kött, mjölk och grönsaker. Bulgarien kan snart sälla sig till skaran. Förbudet gäller även transit.
EU-kommissionen hävdar att dessa förbud bryter mot EU:s regler och kräver att länderna drar tillbaka dem.
Bråket är mycket olyckligt eftersom det blottar en rejäl spricka i den enighet som EU annars visat upp när det gäller att stötta Ukraina. Det är precis den här typen av inre stridigheter som utspelar sig i offentligheten som Vladimir Putin hela tiden hoppas på och försöker utnyttja.
Det är extra olyckligt eftersom FN varit med och mäklat fram ett avtal om att Rysslands trots kriget inte ska stoppa den ukrainska spannmålsexporten över Svarta havet. Avtalet förlängdes nyligen. Tack vare det kan Ukraina få viktiga exportinkomster samtidigt som livsviktig spannmål når fattiga länder i Afrika och Mellanöstern.
Då blir det väldigt märkligt när samma länder som vill att spannmålsexporten sjövägen ska kunna ske obehindrat ändå stoppar export landvägen.
Ukraina kan inte skicka all spannmål via Svarta havet eftersom ryssarna försenar processen genom långsamma inspektioner. Därför går en del via järnväg till grannländerna i Europa. Tanken är att den bara ska vara i transit i väntan på export utanför unionen.
Problemet är att tågtransporten fördyrar spannmålen. De internationella köparna föredrar därför att införskaffa den spannmål som transporteras sjövägen och är billigare. Det gör att den ukrainska spannmålen blir kvar i länder som Polen, Ungern, Bulgarien och Slovakien där den konkurrerar med de egna böndernas dyrare produkter vilket leder till att bönderna får sämre betalt.
Polen hör annars till de länder som hela tiden sagt att Europas befolkningar måste vara beredda på att göra uppoffringar för att hjälpa Ukraina. Men gränsen går tydligen vid när det drabbar den egna jordbrukssektorn. Även om ukrainska bönder har det betydligt värre.
Polens jordbruksminister avgick förra veckan i protest efter att EU-kommissionen förlängde tullfriheten för ukrainska varor ytterligare ett år.
Till saken hör att Polen går till val i höst. Det styrande partiet Lag och rättvisa riskerar att förlora makten och vill till varje pris undvika en missnöjd landsbygdsbefolkning som utgör stommen i deras konservativa väljarbas.
EU har redan godkänt ett stödpaket på drygt 600 miljoner kronor för att kompensera bönder i östra Europa och ett andra stödpaket är på gång. Men det har inte räckt för att lugna bönderna som till och med fysiskt försökt blockera järnvägsspåren där de ukrainska jordbruksprodukterna kommer in.
Bråket är en handfast påminnelse om att det trots allt finns gränser för hur långt grannländerna, EU och USA är berett att gå i sitt stöd till Ukraina.
Detta trots att alla regeringar verbalt försäkrar att de står i total solidaritet med Ukraina och att det gäller oavsett hur länge kriget pågår.
Förhoppningsvis går spannmålsbråket att lösa men det är ändå en varningssignal.
Ju längre kriget håller på och ju större påfrestningarna blir på befolkningarna i Europa och USA desto svårare blir det att hålla ihop den enade fronten.
Här hemma får man lätt intrycket att hela den demokratiska världen står på Ukrainas sida men så är det inte. Senast manifesterades det av besöket som Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov precis avlagt hos Brasiliens president Lula da Silva. Och inte ens Nato-landet Turkiet har infört några sanktioner mot Ryssland.
I USA visar opinionsmätningarna att stödet för att skicka vapen och hjälp till Ukraina fortfarande är relativt högt men minskar. Vad som händer om republikanerna vinner presidentvalet nästa år vet ingen.
Den enade fronten mot Ryssland och för Ukraina är betydligt bräckligare än vad många vill inse.