Ingen vet var Jan Emanuels helikopter landar
EU-politiken påstås ibland vara tråkig.
Det lär Sara Skyttedal och Jan Emanuels nya politiska projekt råda bot på.
Europaparlamentet älskar färgstarka personer, men ingen lyckas i Bryssel utan riktigt politiskt innehåll.
Tv-show, hemliga listor och en avfärd i helikopter. Sara Skyttedal och Jan Emanuel vet hur man sätter igång en cirkus. Men ytan är inte allt när det kommer till politiken. Om det är något som den svenska politiken bevisat de senaste åren är det hur sårbart det är att bygga hela sin politiska berättelse på att vara emot något.
Ändå är det vad den nya Folklistan nu erbjuder. Alla kandidater är inte presenterade men det som förenar dem är enligt Emanuel och Skyttedal att de är emot hur politik bedrivs i Bryssel. En något svajig grund att stå på då budskapet ordagrant är hämtat från Sverigedemokraternas valkampanj – om EU utvecklas i fel riktning så ska Sverige kunna lämna EU.
Något annat den svenska politiken sysslat mycket med de senaste åren – och lärt sig att det är en mödosam och riskfylld väg att ta – är att kopiera SD:s politik och tro att väljarna inte hellre röstar på originalet än på kopian.
Folklistan vill inte kalla sig ett parti och det är begripligt. Det ser mer ut att vara en samlad möjlighet för personer att uttrycka missnöje och besvikelse över den svenska partipolitiken. Hade det varit ett parti med faktiska ambitioner så hade Sara Skyttedal varit toppkandidat och inte andranamn efter Jan Emanuel.
Bryssel är en utmärkt plats för politiker med stora visioner och stora egon, men bara att ha ett oproportionerligt gott självförtroende och starka känslor räcker inte. I Bryssel måste du också kunna det politiska hantverket. Det kan Skyttedal. Under de 30 minuter som Sara Skyttedal och Jan Emanuel intervjuades om sitt nya projekt kände han många känslor om EU, medan hon har en politisk vision och en tanke om hur den ska kunna genomföras.
Historiskt har det dykt upp nya partier som tagit sig in i europaparlamentet, men de har alla haft en politiskt fråga som de drivit och varit starka i. Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ är exempel på detta. Inget av dessa partier har varit bestående. I EU premieras stora partier, från stora länder och med politiker med lång erfarenhet. Förstagångsparlamentariker mals ner i det överväldigande systemet och har de inte stöd av en stor partigrupp och erfarna medarbetare får de inte heller särskilt mycket gjort.
Folklistan behöver mer än fyra procent av svenska folkets röster för att ta sig in i parlamentet. Var de ska hitta över 150 000 röster är svårt att se. Svenskarna är i hög grad rätt så nöjda med att Sverige är med i EU.
Än är mycket höljt i dunkel när det kommer till Folklistan, men en sak är säker – det kommer bli åka av. Efteråt kommer vi längta tillbaka till tiden då politiken var tråkiga presskonferenser och inte innehållslösa jippon.