Skoja helst inte om Turkiets president
Ansökan till Nato tycks försenas av tv-skämt
Två olika världar möts i Natoförhandlingen med Turkiet.
De förstår inte oss.
Vi har stora problem att begripa dem.
För att Sverige ska bli medlem i Nato krävs att samtliga av de nuvarande medlemsländerna godkänner ansökan.
28 har sagt ja. Två har inte gjort det – Turkiet och Ungern.
Förhandlingarna med Turkiet hakar upp sig hela tiden. Den senaste stenbumlingen som rullade ut på vägen är det avsnitt av satirprogrammet ”Svenska nyheter” som sändes i fredags.
Det har, enligt expertis, försvårat de redan kärva förhandlingarna om svenskt och finskt medlemskap i Nato. Den turkiske presidenten uppges vara kränkt.
Komikern Kadir Meral tog över programledarrollen under en del av programmet som kallades ”Kurdiska nyheter”. Han drev med president Recep Tayyip Erdoğan som anses vara snarstucken och mån om sin värdighet.
Skämten om Erdogan uppskattades inte av turkiska myndigheter eller statskontrollerade medier. Redan i måndags kallades Sveriges ambassadör i Ankara, Staffan Herrström, upp till turkiska UD, en diplomatisk åtgärd som signalerar djupt missnöje från värdlandet.
Där står vi nu. Sverige i en värld. Turkiet i en annan.
Vi tar på oss de turkiska glasögonen först. De ser ett land som skyddar terrorism som de anser hotar Turkiet. De ser en i deras tycke statsägd tv-kanal som skändar det egna landets statschef.
Personer som får uppträda i stats-tv:n tillåts hävda att den turkiske presidenten ligger på Östersjöns botten och fiser tonvis metangas eftersom han förätit sig på kebab.
Sverige är alltså ett oförskämt land som inte tar säkerhetshoten mot Turkiet på allvar. Varför ska vi få gå med i deras fina försvarssammanslutning?
Vi ser ett auktoritärt land utan pressfrihet, utan verklig åsiktsfrihet. Ett land som inte begriper sig på de enklaste fakta om rättstatens principer. Kort sagt ett land som måste talas till rätta.
Där står vi nu. I varsin värld.
Man kan ge personerna bakom den turkiska kritiken rätt. Det är vanhedrande att framställas som ett pruttande monster. I mitt tycke är det inte ens kul.
Men i en demokrati med yttrandefrihet bestämmer man själv om man vill bli utsatt för spott och spe för ett misslyckat skämt. Ingen statlig myndighet har med det att göra så länge lagen följs.
Den skärningspunkten har Turkiet svårt att förstå. Precis som det är omöjligt för Sverige att vika från den. Yttrandefrihet, eller frånvaron av den, är som eld och vatten. Aldrig mötas de två.
Sverige ansökte om medlemskap i Nato för nära fem månader sedan, den 18 maj. Redan fem dagar tidigare luftade presidenten sina invändningar i samband med fredagsbönen. Dagen därpå tog utrikesministern upp dem på ett möte i Berlin där även Ann Linde deltog.
I slutet av juni, under Natos toppmöte i Madrid, skrev Turkiet, Sverige och Finland under en avsiktsförklaring. Vi och Finland skulle bland annat motarbeta terrorism, inte vägra sälja vapen till Turkiet och utvisa personer som begått brott i Turkiet enligt gällande europeiska konventioner.
Det turkiska missnöjet med ”Svenska nyheter” har formellt ingenting med den svenska ansökan till Nato att göra. Men i verkligheten tycks det fördröja medlemskapet ytterligare. Man skojar inte ostraffat om Turkiets president. Inte ens om skämtet är roligt.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.
