Är Björklund rätt person för Folkpartiet?
Jan Björlund är en duktig politiker. Han har stabilt förtroende i sitt parti.
Men är han rätt person för Folkpartiet?
FP-ledaren Jan Björklund är en av de duktigaste politikerna i Sverige. Han är ideologisk, han letar upp problem, han har förslag om hur problemet ska åtgärdas, han är en bra talare och en skicklig debattör. Han erkänner till och med när han haft fel.
Björklund åtnjuter, trots valförlusten förra året, ett stabilt förtroende i sitt eget parti. Enligt Aftonbladet/Sverige hade 60 procent av Folkpartiets väljare stort eller mycket stort förtroende för honom.
Näst sämsta valet
I torsdags var det deadline för förslag till ordförande för Folkpartiet. Utan att ett veritabelt jordskalv inträffar inom Folkpartiet kommer Jan Björklund, som varit partiledare i åtta år, att väljas om som ordförande vid landsmöter i november. Han är föreslagen av en enhällig valberedning.
Ändå måste man ställa sig frågan om Jan Björklund är rätt person för Folkpartiet. Inte för att han skulle vara dålig, inte för att han inte uppskattas internt utan för hur stora delar av den övriga väljarkåren uppfattar honom.
Ett parti vill ju vinna väljare. Inte skrämma bort dem.
I valet för snart ett år sedan gjorde Folkpartiet sitt näst sämsta val någonsin, 5,4 procent. Under hela våren låg FP under fyraprocentsspärren i väljarbarometern Aftonbladet/Sverige tycker.
I den senaste mätningen, som publicerades i slutet av förra veckan, var noteringen 4,2 procent. Det skulle göra Folkpartiet till riksdagens minsta parti om det vore val nu.
Står skola i pannan
I sitt sommartal i Göteborg talade Jan Björklund om vikten av förnyelse. Inte bara av Folkpartiet utan av hela Alliansen.
- Alliansen kan inte gå till val 2018 med samma program som vi förlorade på 2014, slog han fast.
Nog så riktigt. Folkpartiet har redan satt tänderna i integrations- och bostadsfrågorna och fler program väntar på debatt och beslut på landsmötet.
Men räcker det? Sannolikt inte. Jan Björklund var skolborgarråd i Stockholms stad. Under fyra år som oppositionsråd ägnade han också skolan stort intresse. 2006 blev han skolminister och året därpå utbildningsminister.
Det står skola stämplat i Jan Björklunds panna. När många väljare ser honom tänker de på katederundervisning, ordningsproblem och förfärliga resultat för svenska elever i den internationella Pisa-undersökningen. De ser helt enkelt saker som de inte tycker om.
För att tvätta bort det, och träda fram som en fågel Fenix, krävs det sannolikt en kraft och uthållighet som inte ens den energiske Jan Björklund besitter. I alla händelser finns inga belägg hittills för att det skulle gå den vägen. Folkpartiet har fortsatt backa sedan valet, tendensen är fallande.
Men under har hänt förr i politiken. Det kan inträffa igen.
Det gapas och skriks
I sitt sommartal tog Jan Björklund upp det hårda svenska debattklimatet. Hans exempel handlade om invandring och integration. Det ena lägret anser att allt ont emanerar från invandring. Det andra att det inte finns ett enda problem förknippat med den. Båda ståndpunkterna är givetvis fel men ljudnivån är ultrahög och nyanserna obefintliga.
Det är intressant att Björklund tar upp frågan. Ingen normalt funtad människa kan följa diskussioner på Twitter eller Facebook längre. De är ointressanta eftersom de saknar verklighetskontakt. Det gapas och skriks och påstås rakt ut i luften och ingen lyssnar på någon annan.
- Det är nog nu! Vi kan inte låta extremisterna ta över hela samhällsdebatten, sade Björklund.
Precis.