I alla andra partier hade det blivit revolution
I vilket annat parti som helst hade det blivit revolution och ledningen hade tvingats till bondeoffer.
Men i Sverigedemokraterna händer ingenting.
Spindoktorerna hade bråda dagar hos Sverigedemokraterna under tisdagen. På morgonen avslöjade Aftonbladet nya detaljer om spioneriet på de egna förtroendevalda och anställda.
På eftermiddagen meddelade Ekobrottsmyndigheten att Martin Kinnunen, som sitter i miljö- och jordbruksutskottet, åtalas för skatte- och bokföringsbrott. I båda fallen är åtalsrubriceringen grov.
Kontrollerat mejl
Vi börjar med inrikesspionaget. Det har pågått i flera år och så sent som våren 2013 undrade IT-ansvarige Edward Plainview ”om det var någon hemlighet att jag har full koll på vad folk skriver till varandra.”
Martin Kirschberg, personalchef, försäkrar honom i mejlsvaret att ”det bör vara hemligt”.
I flera år har alltså SD:s partikansli kontrollerat vilka mejl partiets anställda och förtroendevalda skriver och vad som står i dem.
I vilket annat parti som helst hade det lett till revolution. Att partiets ledning i hemlighet spionerar på de egna anställda och på förtroendevalda för att de inte har förtroende för dem skulle, med rätta, uppfattas som en praktskandal.
I vilket annat parti som helst hade ledningen tvingats till ett bondeoffer. Någon hade tvingats gå för att återställa lugnet.
Skulle få sparken
Men i Sverigedemokraterna händer ingenting. Eller rättare sagt nästan ingenting.
Förre partisekreteraren och nuvarande vice talmannen Björn Söder röt visserligen till och krävde att både IT-chefen och personalchefen skulle få sparken.
Men det var nog snarare ett uttryck för att Söder behöver stärka sina aktier internt än en djupt känd indignation.
Söder, som långsamt fasats ur ”de fyras gäng” som tidigare styrde partiet, bör för övrigt som partisekreterare ha känt till spioneriet. Annars var han en förfärligt dålig på sitt jobb.
Hans efterträdare, den nuvarande partisekreteraren Richard Jomshof, känner i alla händelser till övervakningen. Han drog igång en internutredning i somras.
Sedan dess krävs partiledningens godkännande och misstänkta brott för att tjänstemännen ska få läsa mejlen.
Enligt Jomshof har varken IT-chefen eller personalchefen gjort något fel. Alltså godkände partiledningen deras spionage men har, sedan den blivit känd, insett att det storskaliga spionerandet måste begränsas.
Som sagt, i varje annat parti hade det varit otänkbart.
Minns folkpartisterna som kollade Socialdemokraterna. Det blev en skandal trots att det var en sosse som hade ett idiotiskt lösenord som han dessutom delade med sig av. Det blev en praktskandal.
Händer ingenting
Minns sossen som skrev mejl under antagna identiteter om Moderaterna i allmänhet och Fredrik Reinfeldt i synnerhet. Det blev också skandal.
Men i Sverigedemokraterna händer nästan ingenting.
Martin Kinnunen, som sitter i riksdagen sedan ett år tillbaka, är också styrelseledamot i SD-bolaget Samtid och framtid.
Han åtalas alltså i två fall för grova ekonomiska brott. I alla andra partier hade han fått ta en time out från riksdagsarbetet tills dom fallit.
Självklart händer det inte i Sverigedemokraterna. Partiets gruppledare Mattias Karlsson, som vikarierade för Åkesson när han var sjuk, har ”intakt” förtroende för Kinnunen. Kinnunen själv anser att han är oskyldig och att det är en konsult som bär skulden.
Sverigedemokraternas opinionssiffror kommer sannolikt att fortsätta öka som vanligt. Nu fick ju deras potentiella anhängare två stenhårda bevis inom bara några timmar att PK-samhället förföljer dem. Bättre kan det inte bli.