Mejla

Lena Mellin

​Ett väldigt tjatande om ledarskap​

​Det var patetiskt – de har själv bestämt hur det ska se ut

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Det v​ar ett väldigt tjat om att visa ledarskap och ta ansvar för landet​​ i​ partiledardebatten i riksdagen​.​

Alla ville ha det, sade de.

Men ursäkta mig​. De som kan göra det är de själva. Bättre än så här är inte den politiska ledningen just nu​​.

Ulf Kristersson (M) talade om att ett nationellt ledarskap behövs och syftade då i första hand på massvaccineringarna mot coronan. Annie Lööf (C) pratade om att det var tid att ta ansvar. Ebba Busch (KD) talade också om ett nationellt ledarskap. Andra deltagare uttryckte sig på liknande sätt.

Frågan är vem de riktade sig till. Det borde vara till sig själva. Det finns tyvärr inga andra som kan ta täten och visa ledarskap på den politiska scenen.

Man skulle också kunna uttrycka det som att det nuvarande sättet att leda landet är det bästa de åtta riksdagspartierna kunde komma fram till efter valet 2018.

Det är inte perfekt, inte alls. Men det var det enda som de åtta partierna till sist kunde komma överens om, hur imperfekt det än är.

Stefan Löfven och Ulf Kristersson.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Det krävdes mycket tankemöda, och många sårade känslor innan riksdagens partier efter 134 dagar lyckades bryta förlamningen efter valet 2018 och en regering till sist kunde bildas.

Lösningen var som sagt inte perfekt, långt därifrån. Men det var den bästa det politiska systemet kunde prestera då. Och ingen har kommit på något bättre under de två år som gått sedan dess.

Därför tycker jag tjatet under partiledardebatten om ledarskap var i det närmaste patetiskt. Sluta gnälla, ansvaret för att det ser ut som det gör på ledarskapspunkten är bara ert.

Alla partier har på ett eller annat sätt bidragit till att den politiska ledningen av landet ser ut som den gör i dag. Oftast genom att inte vilja samarbeta med vissa andra partier.

 
En kort repetition: Under förra mandatperioden samarbetade den dåvarande S- och MP-regeringen om statsbudgeten med Vänsterpartiet.

I förra valet tappade den konstellationen mandat och funkade inte längre. Samtidigt bröts den borgerliga Alliansen sönder av att parterna i den hade olika syn på inflytandet för Sverigedemokraterna.

Den politiska kartan var därmed omritad. Resultatet blev en ny S- och MP-regering, med stöd av knappt en tredjedel av riksdagen, som nu samarbetar med C och L om budgeten och en rad andra frågor enligt Januariavtalet. Blockgränsen, muren mellan vänster och höger, raserades, åtminstone delvis.

Det är inget idealiskt sätt att leda landet på. En regering med svagt stöd i riksdagen som inte ens tillsammans med två samarbetspartier lyckas skrapa ihop en majoritet i riksdagen.

Bland annat blir ledarskapet stundtals suddigt och otydligt. Utkrävandet av ansvar, som är en av demokratins grundpelare, blir därmed inte heller kristallklart.

Tjatet i riksdagsdebatten om ledarskap bör alltså i första hand riktas mot dem själva. Bara de som sitter i riksdagen kan göra något åt situationen.

 

En annan intressant diskussion handlade om den uppseendeväckande stormningen av Kapitolium i Washington DC i förra veckan. Statsminister Stefan Löfven (S) ansåg att det bland annat måste leda till att språket hyfsas på sociala medier. Han efterlyste ett system med ansvarig utgivare ”som för papperstidningar”.

SD-ledaren Jimmie Åkesson hade en helt annan infallsvinkel. Han tyckte det var förfärligt att Facebook och andra sociala medier beskär yttrandefriheten. Han sade inte det men oron tycktes ha väckts av att den amerikanske presidenten Donald Trump stängts av från några av sina sociala kanaler tills han slutar som president då han ansågs ha uppmanat till våld.

För en gammal publicist är diskussionen högintressant. Är Facebook, Instagram och andra sociala medier publicister? Eller är de enbart en infrastruktur för at sprida budskap som någon annan ansvarar för? Debatten har knappt börjat, skulle jag tro.

 

Årets första partiledardebatt var också den första för Nooshi Dadgostar, V-ledare sedan 2,5 månader.

Men det var också den sista för språkröret och klimatministern Isabella Lövin (MP) som slutar vid månadsskiftet. Hon tackades av utan någon påfallande hjärtlighet och fick flera böcker om att vandra i skog och mark.


Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Av: Lena Mellin

Publicerad:

LÄS VIDARE