Jag vill inte leva i ett land där man inte får bränna koranen
Kanske har tredje världskriget redan startat, men jag vill ändå inte att Sverige ska gå med i Nato.
Framför allt vill jag inte att Sverige ska gå med på det här viset.
Utan en folkomröstning, där vi har fått en chans att ta ställning till argumenten från båda sidor. Vad är Nato för någonting? Vilka rättigheter och skyldigheter innebär ett medlemskap? Vad kostar det och hur ska det betalas? Vad måste vi avstå från?
I stället har den ena regeringen efter den andra tvingats hantera en lista med namn på människor som Erdogan inte tycker ska få bo här.
Vi uppmanas att lugna ner oss. Skruva ner volymen. Allt man tänker om Erdogan behöver man inte säga eller visa.
Jag är säker på att ryssarna dirigerar somligas aktioner och har nytta av samtligas. Men ska en ärligt menande Erdogan-motståndare, eller en övertygad antimilitarist, stilla sig bara för att Sverige, utan folklig inblandning, har bestämt att vi ska gå med i en kärnvapenallians?
Många frågor, men ska verkligen vår yttrandefrihet inskränkas för att Putin har startat ett krig mot Ukraina?
Allt fler menar det. I en förvirrad artikel i Svenska Dagbladet åberopas Per Albin Hanssons linje under andra världskriget. I säkerhetspolitikens intresse ströps det fria ordet; det var rätt då och så borde vi göra nu. (Lars O. Ericsson 1 feb)
Inte ett ord om dem som nyss var efterkrigstidens hjältar, Torgny Segerstedt, Ture Nerman och alla andra som trotsade censuren.
Nu börjar retuscheringarna.
Hur stor skillnad är det på att göra en elak docka och att publicera en kritisk text? Avståndet krymper.
Vi pratar om koranbränningarna som om det handlar om att ta en paus tills Turkiet blivit på bättre humör. Det kommer inte ske. Den ”hänsyn” och ”respekt” som efterfrågas kommer permanentas.
Jag vill inte leva i ett land där man inte får bränna koranen. Pissa på bibeln. Måla över den svenskan flaggan. Hänga dockor upp och ner. Sjunga skändliga visor. Slå in fiskrens i regentlängden. Göra stjärttrumpeter av valsedlarna.
Jag vill inte ha politiker som gör skillnad på muslimer och muslimer. Varför har vi inte minst 100 skadade islamister? undrade Ebba Busch i påskas. Nu vädjar regeringen till FN om hjälp.
Inte heller vill jag vara med i en organisation som leds av såna som Erdogan, och ett USA där Trump snart ”bara var början”. Där Ungern, av alla länder, läxar upp Sverige för hur vi behandlar våra minoriteter.
Jag respekterar dem som vill att vi ska gå med i Nato. Jag fattar om det verkar tryggast, så som Ryssland beter sig. Men kom inte och säg att det är en organisation som har till uppgift att försvara demokrati och frihet.