Ansvariga utan ansvar
Läs Oisín Cantwells kolumn
Psykiskt sjuka Monica frös ihjäl
efter ha varit inlåst på Kalmar slott i 40 timmar.
Märkligt nog tycker ingen ansvarig att något fel begåtts.
Monica, 65, lämnade sitt gruppboende några mil utanför Kalmar vid lunchtid på nyårsafton och åkte in till slottet för att titta på fyrverkerier.
På morgonen på nyårsdagen slog personalen på hemmet larm om att Monica saknades, 18 timmar efter försvinnandet.
Ytterligare ett dygn senare, på söndagsmorgonen, hittade slottsvakten på Kalmar slott den döende kvinnan i snön på borggården.
Hon hade knäppt upp sin jacka, tagit av sig skor och mössa, men gav ännu i från sig svaga livstecken.
För att ta reda på om någon var beredd att ta något slags ansvar för att detta kunde ske ringde jag i går ett antal samtal.
Så här kunde det låta:
– Jag kanske borde ha tagit tag i henne och lett ut henne. Det här är en fruktansvärd tragedi, men jag kan inte se att ansvaret är mitt.
Den som säger detta är kyrkoherde Peter Wärnehag. Han hade avslutat sin nyårsbön på slottet och stötte på kvinnan på väg ut.
Kyrkoherden förklarade att kvinnan måste följa med ut eftersom slottet skulle låsas. Hon gjorde som han sa men vände om utan att han märkte något. Inte heller märkte han att hon hade psykiska problem.
Polisen sökte efter kvinnan, men bara utanför slottets murar.
– Vi utgick från att hon inte kunde vara där. Slottet var ju låst, förklarar Ulf Karlsson, informatör på polisen.
Destination Kalmar och Statens Fastighetsverk delar på driften av Kalmar slott.
Åke Andersson, vd på Destination Kalmar, säger:
– Vi får rannsaka oss själva och kanske vässa säkerhetsmanualen. Men jag har svårt att se vad vi skulle kunna gjort annorlunda.
Här har jag ett förslag: sätt en nödutgångsskylt ovanför nödutgången på inre borggården.
Anders Magnusson, regionchef på Fastighetsverket, vill inte heller höra talas om att något fel begåtts.
– Vi har ansvar för att rutinerna följs. Och de har följts.
Kan då socialchef Jan Bolin, med tanke på att det dröjde nästan ett dygn innan personalen slog larm, möjligen tycka att kvinnans liv borde ha gått att räddas?
Svaret är nej.
– Det här är mycket tragiskt. Men vi ska ha klart för oss att de boende på det här hemmet har rätt att röra sig fritt. Vi får helt enkelt inte inskränka deras rörelsefrihet.
I rättvisans namn bör det dock påpekas att den sociala myndigheten utreder dödsfallet och ska ”se över sina rutiner”.
Det är givetvis inte första gången en förvirrad människa fryser ihjäl. Det kommer hända igen.
Men det är beklämmande att samtliga ansvariga tvår sina händer när en psykiskt sjuk människa legat och dött inlåst i ett slott på nyårsafton.