Expedition: Riksbanken
Nu slåss ledningens tre fraktioner om räntan – och din ekonomi
Riksbankens ledning börjar mer och mer se ut som en samling Robinsondeltagare.
Den är splittrad i tre fraktioner – med helt olika uppfattningar om hur räntan ska utvecklas.
De har en oerhörd makt över din och min ekonomi och deras beslut är enväldiga.
Den senaste räntehöjningen – från 1,0 till 1,25 procent – var knappast någon sensation.
Men mötesprotokollet som nu publicerats visar att oenigheten mellan ledningens sex ledamöter är större än tidigare, även om fyra av dem stod bakom det senaste beslutet.
Vi talar om en samling ekonomer som själva fattar beslut som får avgörande betydelse för dina och mina pengar. Deras beslut kan inte överklagas. Regeringen får inte lägga sig i.
Förut fanns en grupp som ville höja räntan. Och en som ville att den skulle ligga still.
Nu är det i stället tre fraktioner, skriver Svenska Dagbladet. Och falangerna är långt i från ense:
Falang 1
Svante Öberg. Anser att om ekonomin fortsätter att utvecklas i samma takt så måste styrräntan, den ränta som avgör vad bankerna gör med sina räntor, höjas snabbare.
Resultatet skulle bli att alla med bolån får det tuffare. De rörliga räntorna skulle stiga snabbt och de fasta följa efter. Troligen skulle även arbetslösheten stiga.
Öberg varnar för att ekonomin kan börja skena med fortsatt låg ränta. Ökad inflation, risk för prisbubblor och felinvesteringar.
Han vill ha en ränta på 3-4 procent.
Falang 2
Vice riksbankschef Lars EO Svensson och Karolina Ekholm. Vill inte höja räntan.
Motpolen till Öberg. De håller med honom om att inflationen är nära målet som inte ska överstigas, två procent, men anser att det beror på tillfälliga faktorer som höjda livsmedels- och
energipriser.
Den här fraktionen anser att ekonomin behöver fortsatt stimulering med låga räntor. Ledamöterna varnar också för att fortsatta höjningar leder till ökad arbetslöshet.
Falang 3
Riksbankschefen Stefan Ingves, Lars Nyberg och Barbro Wickman-Parak. Står mitt emellan de andra grupperna.
Tycker att den snabba återhämtningen i ekonomin talar för att räntan ska höjas i jämn takt för att så småningom nå normalt läge.
Ingves kallar detta en ”rimlig kompromiss”. Den här gruppen vill höja räntorna, bland annat för att undvika fastighetsbubblor och för att inte riskera att hushållen lånar för mycket.
Resultatet: Högre boendekostnader, men inte lika höga som om Öberg fick bestämma.
Och om inga konstigheter inträffar i ekonomin så lär nog Riksbanken fortsätta föra denna kompromisslinje.