Män, det är dags att göra uppror
Den senaste veckan har vi pumpats fulla av stereotyper. Våldsamma män och objektifierade offerkvinnor.
Tragedin med den brutala supportermisshandeln som ledde till att en djurgårdsälskande småbarnspappa dog i Helsingborg. Män som samlas i grupp för att hata andra män i grupp. I fotbollens namn.
Och överallt har vi fått läsa rasande reaktionstexter om att det inte handlar om fotboll, det handlar inte om sport över huvud taget, det handlar om strukturer i vårt samhälle som bejakar mäns utövande av våld. Naturligtvis är den iakttagelsen onekligen svår att blunda för.
Ingen skulle väl någonsin kunna föreställa sig ett gäng kvinnliga supportrar som slåss med ett annat gäng kvinnliga supportrar. Att ens tänka tanken blir smått komisk. Kvinnor gör bara inte så.
I veckan har också den amerikanska klädkedjan American Apparel chockat Sverige med en sexistisk bild av en minikjolsklädd, framåtlutad, trosvisande kvinna. Eller snarare delar av en kvinna. Ansiktet syns inte. Bara en stjärt och delar av låren.
Och den muskorta kjolen så klart.
Genusfotografen, en bloggande man som ser som sin livsuppgift att uppmärksamma och motarbeta objektifieringen av kvinnor, har rasande uttalat sig och hoppas att det supersexistiska skitföretaget går i konkurs. Han menar att bilden är våldsam. Att den gestaltar en kvinna som tvingat vända sig om och böja sig fram.
Motreaktionerna har inte låtit vänta på sig. Plötsligt har horder av kvinnor tagit bilden i försvar. Har inte Genusfotografen kraftigt övertolkat bilden? Läst in ett våld som inte existerar? Är alla kvinnliga uttryck för sexualitet sexistiska? Är inte det extremt livsförnekande. Ska vi inte kunna ge uttryck för vår kåthet längre utan att det tolkas som om att någon tvingat oss till att posera? Måste man vara kåt på rätt sätt, feministiskt kåt, och hur är man det? Hur ser man ut då?
Det som ändå förundrat mig mest den här veckan, som gör mig nästan galen att tänka på, det är varför män inte gör uppror mot att jämföras med aggressiva rovdjur. Varför män inte blir förbannade på att till och med vårt rättsväsende anser att män med erigerad penis inte kan hindra sig själva från att med våld införa sig i kvinnor, trots att dessa kvinnor inte vill.
Varför blir män inte alldeles tokiga av att klumpas ihop till ett våldsutövande släkte som till och med aktivt söker upp kulturer där våld är accepterat och till och med önskat? Varför fortsätter vi så enträget att bidra till den här generaliseringen. Och varför får vi kvinnor inte nog av att gestaltas som sexobjekt? Varför vill vi till och med se en förförisk kvinna på omslaget av de tidningar som riktas till oss? När ska vi börja tänka kritiskt, göra aktiva val och inte bara apa efter och glida med?