Det måste bli ett slut på rädslan att blandas ihop med SD
När utklädda sverigedemokrater, 22 man starka och dåligt sminkade, organiserade en egen Pride-parad till Tensta och Husby uppstod naturligtvis icke avsedd komik. Sverigedemokrater som aktivister för människors lika värde?
Ånej. Enligt demonstrationsledaren Jan Sjunnesson, föreståndare för den främlingsfientliga sajten Avpixlat, gällde aktionen ”oförsonligt hatiska värderingar mot sexuella minoriteter som på senare tid etablerat sig i Sverige genom invandring”.
Eftersom ingen anständig människa vill förknippas med främlingsfientliga och islamofoba sverigedemokrater uppstår ett intrikat problem. Då blockeras den politiska frågan om religions- och moraliska trakasserier i muslimskt dominerade områden, där en självutnämnd religionspolis härjar sedan flera år tillbaka.
Vittnesmålen är många och övertygande. Man kan inte längre, som Vänsterpartiet, förneka själva faktum.
De två vänsterkvinnorna Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh som trädde fram för att öppet berätta om islamisternas kvinnoförtryck hutades åt av sina partikamrater att ”inte sprida rykten”, vilket var ännu ett uttryck för rädslan att hamna i samma båt som sverigedemokrater.
Ordningen med religiös polis är hämtad från de mest extrema muslimska samhällena, exempelvis det talibanstyrda och det saudiarabiska, där män med piskor går runt och misshandlar kvinnor som i något avseende klätt sig inkorrekt.
De pojkgäng som nu drar runt i vissa förorter tycks ännu inte ha försett sig med piskor. I så fall vore det en klar och enkel polisiär fråga.
Det är ändå plågsamt att föreställa sig hur dessa charlataner som vanligtvis inte ens kan läsa Koranen börjat trakassera sina mammor och systrar med saudiska eller egenpåhittade regler för uppförande och klädsel. Det är ett hån mot den svenska jämställdhetsideologi som förenar alla politiska partier till vänster om Kristdemokraterna och SD. Problemet är att dessa kvasimuslimska förortsgäng tar betäckning bakom sin nyfunna religion.
Det gör dem oemottagliga för argument från oss andra. Det spelar då inte så stor roll att gängens teologiska kunskaper befinner sig på sverigedemokratisk nivå. För några år sedan utmärkte sig ett sådant här gäng med föreställningen att Gud krävde särskilt korta långbyxor.
Den hemsnickrade religionen kan motivera vilka som helst knäppa moral- eller modefrågor, korta långbyxor likväl som det Gudi behagliga att skära halsen av journalister.
Från majoritetssamhället eller från ”otrogna” tar dessa wannabeprelater ändå inga råd. De enda som kan argumentera med framgång mot de små kvinnoförtryckarna är den teologiska expertisen inom de muslimska församlingarna.
Vad vi andra kan göra är för det första att erkänna problemet. Det gäller förstås främst de feministiska partierna till vänster och Feministiskt initiativ.
Förnekelselinjen, som Vänsterpartiet visat upp, är sämst av allt. Det är bara att bita ihop och erkänna att alla dessa liberala ledarskribenter förargligt nog haft rätt i sin vänsterkritik på det här området. Sverigedemokraterna kan vi helt bortse från. Deras försök till Pride-parad visade klart att de bara drivs av muslimhat.
Vad vi kan göra för det andra är att med solidaritet, publicitet och pengar, skattemedel eller privata, stödja imamen Abd al Haqq Kielan.
Han är ordförande i stora moskén i Eskilstuna och har startat ett projekt för att med väl insatta kolleger börja diskutera med ungdomar i riskzonen och på allvar upplysa om vad islam säger om terrorism och muslimernas ansvar i en sekulariserad stat. ”Ungdomar har massor med frågor. Om man inte besvarar dem riskerar ungdomarna att söka efter svar på internet i stället. Och där finns IS-rekryterarna”, säger han i DN 23 juli.
Projektet i Eskilstuna är bara i sin begynnelse men är pinsamt nog också unikt i Sverige. I övriga Västeuropa har man sedan länge slagit in på den här vägen och startat en mängd frivilligprojekt för att rädda ungdomar från dårfinksislam. Danmark och Storbritannien har kommit långt på den här vägen, i Österrike finns en verksamhet som erbjuder stöd till kvinnor och mödrar att ta en aktiv roll i kampen mot extremism.
I Amsterdam finns ett rådgivningscenter dit oroliga anhöriga kan vända sig och i Berlin finns ett av de mest framgångsrika projekten – Hayat – som hittills hindrat åtminstone ett tjog ungdomar från att resa till Syrien.
Hur svårt kan det vara? Varför skulle just Sverige ligga sist i den här till synes självklara utvecklingen?
Ett svar är pinsamt nog att vänstern sysslat med förnekelse av rädsla för att blandas ihop med SD. Det måste bli ett slut på det. För det handlar ju inte bara om att rädda livet på äventyrslystna unga virrpannor.
Det handlar om ett av de största hindren på väg mot integration, alltså en för nationen avgörande fråga.
För övrigt anser jag att...
...Filips och Fredriks starka film om det somaliska bandylandslaget är en av de bästa, och roligaste, insatserna mot främlingsfientlighet i Sverige. Tyvärr säger det också något om hur lite som görs.
...religiösa privatskolor måste avskaffas och att religiös klädsel, efter fransk och utmärkt fungerande förebild, bör förbjudas i övriga skolor. Samt att ingen religion skall få hindra skolbarn att lära sig simma.