Barnen borde stämma staten för skolhaveriet
“Everyone has the right to education”. Så inleds artikel 26 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ett dokument som mer än en svensk politiker genom åren har viftat tillrättavisande med framför näsan på utländska ledare.
Tyvärr verkar svenska folkvalda ha vissa problem med skolengelskan. Eller hur ska man annars förklara att de gjort en helt annan tolkning av innehållet? I Sveriges version tycks Artikel 26 ha översatts till: “Alla skolägare har rätt att göra vinst”.
Denna inställning har fått styra den svenska skolan i decennier och levererat ungefär förväntade resultat. Det vill säga allt sämre och i vissa fall helt värdelös utbildning till svenska barn.
”Fortfarande lite arg när man tänker tillbaka, man har slösat bort ett år”, säger en tidigare elev på Yrkesgymnasiet till SVT.
Yrkesgymnasiet ingår i den privata skolkoncernen Thoréngruppen som byggt en lönsam affär kring idén att systematiskt blåsa unga på deras skolgång. Elever i andra av koncernens skolor har berättat för Skolinspektionen att de är rädda för att vara oanställningsbara efter sin avslutade ”utbildning” hos Thoréngruppen. Tio av tolv skolor i koncernen har fått allvarlig kritik från Skolinspektionen och bolaget riskerar att förlora sitt tillstånd.
I veckan fick detta bluffsyndikat nya ägare.
Hur mycket ägaren och grundaren Raja Thorén fick för sitt livsverk är okänt, men eftersom bolaget enligt det senaste bokslutet hade över 600 miljoner kronor i upparbetade vinster kan man befara att det blev en slant. Utöver de 81 miljoner han redan tagit i utdelning de senaste tio åren enligt en genomgång av SVT.
Givet de stinkande resterna av misskötta skolor Raja Thorén lämnar efter sig över hela Sverige är allt över noll kronor i köpeskilling ett hån.
De nya ägarna heter Johan Nylén och Petter Samlin. Den förstnämnda är affärsadvokat med bakgrund på några av de finaste firmorna i Stockholm men som enligt CV:et bytt jobb så ofta att det väcker en del frågor. Petter Samlin är partner på riskkapitalbolaget Altor där han bland annat var ansvarig för noteringen av ett danskt bolag vid namn OW Bunker som gick i konkurs kort därefter, en av de största skandalerna i nordisk börshistoria.
Vad har denna duo i den svenska skolan att göra?
Debatten om den svenska marknadsskolan är frustrerande att följa. Skolkoncernerna och deras inhyrda hantlangare i form av lobbyister avfärdar kritiken som ”vinsthat” och någon slags vänsteråsikter. Deras höga tonläge står genomgående i stark kontrast till bristen på fakta.
Som tur är finns det demokratiska slitvargar, inte minst den lärarledda tankesmedjan Balans som levererat desto mer av den varan i form av böcker, artiklar, föreläsningar och inlägg på sociala medier. Sammantaget tecknar dessa fakta en fullständigt förödande bild av det svenska skolsystemet, och bekräftar varför inget annat land på jorden valt denna modell.
Nyligen utsattes marknadsskolan för ett avgörande stresstest när miljardären Roger Akelius hoppade in som ägare i Academedia och lovade att prioritera eleverna och deras inlärning före vinst. Aktien rasade, investerarna fick blodstörtning och Akelius retirerade.
Vilket bevisade allt som behöver bevisas.
Att den svenska skolan är ett jordskred i slowmotion är svenska politiker förstås fullt medvetna om. Än så länge har inget hänt bortom ”utredningar” och bla bla bla. Kanske behöver de lite hjälp på traven. I slutet av april kom beskedet att organisationen Aurora fått prövningstillstånd av Högsta Domstolen i det unika mål där 600 svenska ungdomar stämt svenska staten på grund av bristande klimatåtgärder.
En av huvudargumenten i stämningen är att staten genom att inte ta klimatkrisen på tillräckligt allvar kränker ungdomarnas mänskliga rättigheter.
Det går att dra paralleller mellan detta mål och haveriet i skolan. Precis som med klimatet är de skador som staten orsakar unga människor oåterkalleliga. Det finns bara en planet och skolbarn är bara skolbarn en gång i livet. Målsäganden finns det gott om och bevis saknas sannerligen inte. Thoréngruppen är bara ett i raden av skamlösa exempel på misslyckanden.
Lika lätt är det att visa att systemet missgynnar kommunala skolor och därmed drabbar alla barn, oavsett val av skola. Det går också att argumentera för att staten haft uppsåt att skada eftersom marknadsskolan tillåtits fortleva trots att det sedan lång tid varit uppenbart att den är felkonstruerad i grunden, eftersom systemet skapar incitament att prioritera avkastning före barnens bästa.
Unga människor är över tid den enda reella tillgång som finns i ett land. En dålig skola får oöverskådliga konsekvenser: socialt, ekonomiskt, politiskt.
En juridisk process om marknadsskolan skulle ha den fördelen att dess arkitekter måste försvara systemet i domstol, en miljö där faktabaserade argument typiskt sett röner större framgång än ideologiskt laddad varmluft.
Hur det rimmar med svenska barns rättigheter att anförtro en pajas som Raja Thorén nycklarna till deras utbildning och dessutom göra honom förmögen på kuppen skulle vara väldigt intressant att höra statens företrädare svara på. Det är ett läxförhör som har alla förutsättningar att bli utomordentligt underhållande, på gränsen till sadistiskt njutbart.
Det vore en upprättelse som Sveriges barn förtjänat flera gånger om.