Om 30 år kommer vi alla att skämmas

Om 30 år kommer vi att skämmas.

Kollektivt och med all rätt.

EU vill organisera statlig byteshandel av män, kvinnor och barn på flykt för sina liv. Och ingen protesterar.

Efter andra världskriget bröt en debatt ut om varför de som kände till utrotningslägren inte sade något. Varför protesterade de inte när människor behandlades sämre än döende boskap? Varför slog de inte larm?

Risken är överhängande att vi kommer att drabbas av en liknande debatt när hanteringen av flyktingkatastrofen utvärderas av våra efterkommande.

Hur kunde ni titta på det här utan att slå larm? Utan att protestera? Och värst av allt, diskuterade ni åtminstone inte hur tunn den humanistiska fernissan är och hur snabbt den kan nötas ner när de stora orden inte passar längre?

Målet: En färdig plan

Det som föranleder dessa dystra spådomar är det femtioelfte EU-toppmötet i ordningen som ska försöka få någon ordning på flyktingmottagningen i de 28 medlemsländerna.

Statsminister Stefan Löfven (S) och övriga regeringschefer träffas i eftermiddag och tanken är att de ska åka hem i morgon kväll med en färdig plan som alla ställer upp bakom.

Det vidrigaste inslaget handlar om en omfattande statligt organiserad byteshandel av män, kvinnor och barn på flykt för sina liv. Hade någon kommit på det för ett par år sedan hade idén förkastats som ett mycket dåligt skämt. Nu är det på väg att bli allvar.

Alla ”irreguljära” flyktingar som kommer till de grekiska öarna ska skickas tillbaka till Turkiet. För varje syrier som skickas tillbaka ska EU ta emot en annan syrisk flykting som fortfarande befinner sig i Turkiet.

Den planerade operationen är ofattbar i sin tilltänkta grymhet.

Turkiet får 30 miljarder

Än värre är att allt ska genomföras i tätt samarbete med en synnerligen ifrågasatt regim som på senare år satt mänskliga fri- och rättigheter på undantag, president Tayipp Erdogans Turkiet.

För sin delaktighet i den mänskliga byteshandeln ska Turkiet få minst 30 miljarder kronor för sina kostnader för flyktingarna.

Turkiska medborgare ska slippa visum när de reser till EU redan i sommar. Sist men inte minst ska förhandlingarna om medlemskap i EU skyndas på. Landet ansökte om att bli medlem 1987. Förhandlingarna kom igång först för elva år sedan men har, med hänsyn till den skrala efterlevnaden av mänskliga rättigheter, gått mycket trögt.

Det är alltså vad EU är berett att betala för att slippa flyktingarna från Turkiet. Favörer till en regim som de i andra fall inte har särskilt höga tankar om.

Ingen protesterar

Men avtalet med Turkiet är inte i hamn ännu och det höjs röster emot det. Det starkaste motståndet kommer från Cypern, delad i en turk- och en grekcypriotisk del sedan 1974. De vill inte att medlemsförhandlingarna med Turkiet återupptas innan Cypernfrågan är löst.

Bulgarien varnar för att flyktingarna flyttar till Svarta havet om rutten mellan Turkiet och Grekland stängs.

Och så finns det faktiskt några som säger att avtalet, om det blir av, måste stå i överensstämmelse med internationell rätt, alla måste få sin sak prövad. Till dem hör Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S), EU-kommissionens vice ordförande, Frankrikes president och utrikesminister.

Men ingen har protesterat mot grundupplägget. Att byta en utsatt, livrädd människa mot en annan.

Det flyr de från – och så många får stanna i
Sverige