Bilden ljuger – mer oense än vanligt
Natokriget mellan Andersson och Kristersson hårdnar
Enighet. Det var det som Magdalena Andersson och Ulf Kristersson skulle demonstrera framför stridsvagnen i Norge.
I själva verket är de i konflikt. Om Nato.
Statsminister Magdalena Andersson (S) tog med sig oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) till Evenes i Nordnorge. Där pågår en stor militärövning i Natos regi, Cold Response 2022 som även Sverige och Norge delar i.
Att statsministern skulle ta med sig Kristersson tillkännagavs i fredags förra veckan. Det underliggande budskapet var i det närmaste övertydligt. I en svår tid står Sverige enat.
Vid pressträffen stod Magdalena Andersson till vänster, i förd en jacka med försvarsdepartementets heraldiska vapen. Till höger Ulf Kristersson utan vapen på sin ytterjacka. Bakom dem stod en stor stridsvagn. Nationell enighet i en mycket besvärlig och svårtolkad tid.
Men i själva verket är Andersson och Kristersson djupt oeniga. Om den uppseglande stora frågan i svensk politik, svenskt medlemskap i Nato.
Det har de varit länge. Men nu är konflikten mer akut än på länge.
Dagen efter den gemensamma resan till den norska övningen offentliggjordes, meddelade nämligen Ulf Kristersson att han skulle ansöka om medlemskap i Nato redan i höst. Förutsättningen var att han var statsminister och att det fanns en majoritet i riksdagen som stödde ansökan.
Det senare är oklart sedan de tidigare Nato-negativa SD försiktigt öppnat dörren på glänt till den västliga försvarsalliansen.
Men det är inte det som var det mest uppseendeväckande. Utan att en gammal etablerad praxis om hur Sverige fattar avgörande säkerhetspolitiska beslut övergavs. Nämligen att de två regeringsbärande partierna måste vara överens. Socialdemokraterna och Moderaterna måste tycka likadant. Det var därför Fredrik Reinfeldt under sina åtta år som statsminister inte lyfte frågan. Han skulle inte fått Socialdemokraterna med sig.
Men denna hävdvunna, och begripliga, praxis kastade Ulf Kristersson alltså över bord i sin debattartikel. Att den är begriplig beror på att man inte kan byta säkerhetspolitik varje gång det är regeringsskifte. Det skulle inte inge förtroende.
Socialdemokraterna kan inte ha vetorätt i den här frågan, motiverade Kristersson sin omsvängning.
Uppställda framför stridsvangen gjorde dock både han och Magdalena Anderssons sitt bästa för att sprickan inte skulle framstå som alltför uppenbar.
Andersson sade att hon eftersträvad en bred enighet i alla beslut som har med försvaret och säkerhetspolitiken att göra.
Alla partier blev nyligen överens i Försvarsberedningen om att satsa ytterligare tre miljarder på totalförsvaret i år, Hon hoppade spå samma kompakta enighet om hur målet att långsiktigt avsätta två procent av BNP på försvaret. Hon hoppades att det skulle gälla även andra försvarsfrågor.
Ett väl förberett svar som hon hade haft nästan två dygn på sig att fila på.
Utrikesminister Ann Linde var desto syrligare. I en kommentar skrev hon i lördags:
”Jag beklagar att en partiledare som gör anspråk på statsministerposten tydligen har en annan inställning och behandlar grundläggande frågor om svenska folkets säkerhet på det här sättet.”. ”En annan inställning” betyder i det här fallet bred politisk enighet och samsyn.
Officiellt besökte Magdalena Andersson och Ulf Kristersson militärövningen för att visa att de står bakom de svenska soldaterna som, i händelse av krig, ska försvara den svenska demokratin. En gemensam svensk-finsk marktrupp liksom Jas 39 Gripen deltar i övningen.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.