Ett parti (S)om inte förstår
Socialdemokraterna har funderat länge och noga och kommit fram till att de inte förstår sin samtid.
Nu ska partiet lägga drygt två år på att göra en ny samhällsanalys och ta fram en ny politik.
S verkar vilja hålla för näsan, blunda och hoppa direkt till valet 2030 för sin storslagna comeback.
Det är inbyggt i politikens väsen att inte vilja ta allför stort ansvar för sånt som gått snett i samhället. Alla partier är bra på detta, inte minst Socialdemokraterna. Partiet presenterar vad de kallar en ny riktning för Sverige – Sverige ska bli mer som Sverige, är den nya slogan.
Politiska slogans av denna typen finns i drivor, från alla partier. De säger absolut ingenting om vad ett parti vill politiskt, men är säkert roliga att spåna fram för någon liten arbetsgrupp på partikansliet.
Sverige ska bli mer som Sverige är Socialdemokraternas nya stora projekt och leda både till ett nytt Sverige och ett mer socialdemokratiskt 2030-tal.
Först ska de börja med en ny samhällsanalys och här har partiet ställt sig några frågor som det verkligen är underligt att partiet inte redan funderat över och tagit fram politik kring:
– Det är det svårt att rekrytera personal inom centrala samhällsfunktioner, som sjukvård, polis, skola och militär – varför är det så?
– Vi lever i ett Sverige där unga män hamnar efter och känner avsaknad av mening i livet – varför då?
– Vi har människor som har bott i Sverige i kanske 20 år utan att arbeta eller tala svenska – varför har vi det så?
Det är svåra frågor menar partiledaren Magdalena Andersson, och hon har rätt. Kanske är det därför som stora delar av delar av den politiska debatten de senaste åren handlat just om dessa frågor. Frågan verkar mer vara vad socialdemokratin sysslat med under de här åren. Det svaret har i och för sig partiet och det är att de har regerat.
Socialdemokraterna presenterar inga politiska förslag nu, det kommer senare enligt partiet.
Det här är partiets första stapplande steg mot att försöka förstå sin samtid. Nu återstår att se om det också sträcker sig så långt som till den självrannsakan Magdalena Andersson själv påpekar att partiet kan behöva.
Socialdemokraterna är fortfarande Sveriges största parti och de gick framåt i valet i höstas.
Mixen framgångar och misslyckanden är svårhanterlig för ett politiskt parti, där framgångarna kan användas för att täcka över betydande brister.
För det går inte att komma ifrån att det är ett misslyckande för ett politiskt parti att förlora makten. Det går inte heller att komma ifrån att det är ett misslyckande för ett socialdemokratiskt parti att varken gå hem hos sina kärnväljare, arbetarmännen, eller hos de unga väljarna.
Redan i Socialdemokraternas valanalys från tidigare i år konstaterades att partiet saknar tillräckligt politiskt innehåll och hade svårt att hänga med oppositionen när de med större skicklighet navigerade samtidens politiska svängar.
Dagens socialdemokrati är nästintill en sedelärande berättelse – så här går det när ett parti regerar sönder sig, kommer ut efter åtta år och knappt förstår vad det är som hänt med det samhälle de styrt över.