Nej, din kärlek är inte unik
En del människor tror att de är kära för första gången i människans historia. Har ni tänkt på det?
Har ni råkat ut för de som tror att de har drabbats av den största passionen, den som bara händer en gång i universum? En passion så stor att den drabbar. En passion och en kärlek som är så omedelbar att den måste tas tillvara för att gudarna som skänkt den inte ska vredgas och låta sin ilska drabba världen. Om jag inte älskar dig nu flyttas planeterna, jorden går under. Vi måste göra detta. Jag älskar dig så som ingen har älskat en annan människa. Jag älskar dig mer än mina barn, för så oändlig är denna kärlek.
Jag är barnsligt förtjust i samtalet mellan den kärlekstörstande kvinnan och den sömniga mannen.
”Varför säger du aldrig att du älskar mig?”
”Jag sa det när vi gifte oss och blir det någon förändring så säger jag till”
När jag var yngre tyckte jag att det var en misogyn och sorglig bild av långvarig kärlek, nu tycker jag att det är vackert. Det är klart att han älskar henne, förmodligen mer än hon älskar honom. Men han behöver inte säga det till henne, det behöver inte uttalas, för kärleken finns där, hela tiden. När det är surt, när det är argt, när det är lugnt. När det är måndag, torsdag och lördag. Kärleken finns.
Men passionen. Den som vissa tror att de är ensamma om. Som sällsamma idioter ser de sig omkring och tror sig förstå att de är utvalda.
Det är de inte.
Vem som helst kan bli kär.
Att blir kär i det lätta.
Att vara förälskad och ligga med varandra åtta gånger varje dag det första halvåret är det lättaste som finns i hela världen.
Det är resten som är det svåra, det åtråvärda.
Men det kan den som drabbas av den stora passionen inte se.
Den passionsdrabbade ser bara något som är helt unikt.
Vi andra ser en barnslig dåre som kanske befann sig mitt i en ålderskris när det kom en söt flicka och tyckte att han var häftig.
Hon ser mig. Hon ser inte hur tråkig jag är när jag är trött och less. Hon ser inte att jag bara är hälften som snygg som jag kan vara. Henne vill jag anstränga mig för! Henne vill jag offra allt för! Henne vill jag förändra mig för! Jag kan till och med bli jämställd! Jag kan låta henne ta plats, jag kan låta henne vara framgångsrik. Jag ska älska henne villkorslöst. För hon ser mig. Hon tycker att jag är fräsig och cool. Hon skrattar åt det jag säger, hon är imponerad.
Ung och snygg är hon också. Hur blev jag så lycklig? tänker han och pressar in sig i hennes instagramruta. Barnen tar han med sig. Klart att barnen ska med! Det här är ju för alltid.
Vi som står utanför med våra gamla relationer med vanlig kärlek ser på och förundras.
En dag går det över.
- Tuppjuck: I går morse hittade jag ett foster i mitt stekta ägg på hotellfrukosten. ”Vi låtsas att det där inte hände”, sa jag till mitt sällskap och åt en smörgås tittandes åt ett annat håll.
- Jucktupp: Det är inte ett dugg synd om den som får ett foster i morgonmaten. Ingen tvingade mig att äta livsmedel som kommer raka vägen från ett reproduktionsorgan.