Jimmie Åkesson och SD är på sikt mycket farligare än Breivik
Det är terroristen Breiviks gärningar som gör honom unik, inte hans ideologi. Men eftersom hans gärningar, de som nu mord efter mord, dag efter dag avhandlas i tingsrätten i Oslo, är så extremt ovanliga uppstår en politisk synvilla. Det ser ut som om också hans politiska övertygelse, den som motiverade massmord, också skulle vara extremt ovanlig.
Så är det dessvärre inte. Breiviks världsbild bygger på föreställningen att Europa är utsatt för en djävulsk islamistisk konspiration. Muslimerna har en hemlig erövringsplan. Genom att föda fler barn än de vita européerna skall man på sikt ta makten i Europa, islamisera hela världsdelen, införa den typ av religiös lagstiftning som tillämpas i Saudiarabien och förslava de vita inom den nuvarande majoriteten. Europa skall förvandlas till Eurabia, som det vanligtvis heter i den rätt omfattande domedagslitteratur som predikar dessa föreställningar.
Så långt liknar Breivik och hans meningsfränder nazisterna på 1930-talet som såg en hemlig judisk konspiration för att roffa åt sig världsherravälde som den avgörande faran.
Men en skillnad är att de som i nutiden ser den islamistiska konspirationen som det stora hotet också ser en femtekolonn i Europa av förrädare som arbetar på att ”smygislamisera” land efter land genom konkreta åtgärder som att tillåta moskébyggen och tillhandahålla fläskfri skolmat. Förrädarna är särskilt farliga eftersom de har kontroll över alla medier och därmed kan stoppa all debatt om den stora faran.
I praktiken är det som bekant förbjudet i större delen av Europa att diskutera invandringsproblem, yttrandefriheten är avskaffad och demokratin fungerar inte. Vad förrädarna, det vill säga kulturmarxisterna, feministerna, socialdemokraterna och journalisterna har för motiv för att kollaborera med fienden och arbeta för sin egen undergång har visserligen aldrig riktigt framgått.
Om man nu verkligen var helt och fullt övertygad om att detta var läget så måste man självklart göra något åt saken. Situationen är ju närmast desperat, hela vår kulturs undergång väntar bakom knuten, flertalet européer har ännu inte vaknat, blott ett fåtal små klarsynta politiska partier, än så länge i tragisk minoritet, har skådat ljuset. Som Sverigedemokraterna eller Fremskrittspartiet eller Dansk Folkeparti.
Det finns alltså två vägar att gå för den lilla klarsynta minoritet som insett vad klockan är slagen. Man kan välja den revolutionära vägen, som Breivik, eller den reformistiska vägen, som Jimmie Åkesson.
Båda vägvalen har sina nackdelar. Breiviks metod att gripa till vapen för att väcka den omedvetna sovande massan riskerar att provocera en alltför omedveten majoritet. Jimmie Åkessons metod att försöka gå fram på parlamentarisk väg är också förknippad med vissa nackdelar.
Man måste spela demokratisk, botanisera friskt i andra partiers program för att se ut som om man inte bara hade en enda fråga på dagordningen. Och långsamheten i den parlamentariska metoden innebär en risk att man inte hinner rädda Europa innan Eurabia redan är ett faktum. Dessutom har man hela tiden feministerna, kulturmarxisterna, socialdemokrater och journalister efter sig som stoppar all debatt. Allt fler av de hårdast övertygade kamraterna kommer då att tröttna, hoppa av till exempelvis öppet nazistiska smågrupper och därmed splittra motståndskampen. Det är verkligen inte lätt att tillhöra den lilla klarsynta minoritet som förstått det oerhörda hotet från islam.
Det är inte så lätt för oss kulturmarxister, feminister etc heller. Också vi har ett val. Antingen att strunta i att diskutera idéerna om den islamistiska konspirationen med hänvisning till att de är så totalt befängda att de är dömda till att gå under av sig själva. Eller också att faktiskt ta debatten.
Jag vet inte vilken av dessa två tänkbara metoder som är sämst. Att på allvar debattera hotet från det muslimska barnafödandet är närmast intellektuellt förnedrande eftersom det helt enkelt är en alldeles för korkad föreställning som bygger på matematiska orimligheter och som förutsätter att alla muslimer ingår i denna hemliga konspiration, som de men inte vi (utom klarsynta sverigedemokrater) känner till, liksom teorin förutsätter att elakartad islamism är en genetisk egenskap som man föds till. Skall man behöva diskutera sånt? Jag tror inte ens att självaste Jimmie Åkesson skulle tycka det var kul, även om han pekat ut islam som det största hotet mot Europa sedan andra världskriget.
Jag tror Sverigedemokraterna är mer roade av våldtäkt. Särskilt gruppvåldtäkt, som de tycks föreställa sig som typiskt för muslimer. Och sådant skall vi behöva diskutera? På fullaste allvar? Och upphöja en ren dårfinksideologi till politisk dagordning?
Nej, valet är inte lätt. Som politisk motståndare har Breivik klara fördelar framför Åkesson och hans kamrater.
Men de senare är på längre sikt mycket farligare.
Den här texten går inte längre att kommentera
Vi har rundat av diskussionen för idag. Tidigare inlägg går dessvärre inte att se, ett tekniskt bekymmer vi är medvetna om. /Redaktionen