Erdogan blir en ny Putin
Jag antar att det är varje folks rättighet att rösta bort demokrati om man så vill. Men likafullt tragiskt varje gång det sker. Särskilt om landet är så delat i sitt beslut.
Nu blir Erdogan en ny Putin och Turkiet kan slutgiltigt vinka adjö till Europa.
En majoritet, om än knapp, av turkarna vill uppenbarligen styras av en man som pekar med hela handen och alltid vet bäst.
Om nu inte valfusk varit inblandat. De två största oppositionspartierna hävdar att allt inte gått rätt till och kräver en omräkning av 60 procent av rösterna.
Utgången är därmed den värsta tänkbara och riskerar att ytterligare öka de redan starka motsättningarna mellan de som är med Erdogan och de som är emot honom. Våld kan inte uteslutas.
Om vi utgår från att ja-sidan verkligen vann tror uppenbarligen turkarna att Erdogan är unikt lämplig att föra landet mot en bättre framtid trots att han de senaste fyra åren fört Turkiet i en alltmer auktoritär riktning och på vägen skadat landets ekonomi och välstånd.
Går nästan inte att komma närmare diktatur
Vad befolkningen nu röstat fram är inte en stark presidentmakt av amerikansk modell. Det går nästan inte att komma närmare diktatur utan att avskaffa rösträtten.
President Erdogan kan införa undantagstillstånd och styra med dekret. Parlamentet förvandlas till en passiv nickedocka. Presidenten tar ett rejält maktgrepp om domstolarna. Recep Tayyip Erdogan blir närmast diktator. Vilket han i praktiken redan varit sedan kuppförsöket förra sommaren.
Han har fått ok på att fortsätta i riktningen mot att bli en modern sultan.
Dock inte med den storseger han hade hoppats på. De urbana, välutbildade i storstäderna röstade nej medan den konservativa landsbygdsbefolkningen röstade ja. Hur Erdogan ska kunna hela det svårt splittrade landet är i nuläget svårt att se.
Det system turkarna sagt jag till saknar helt den balans och de kontroller som finns i USA. Vi har under de senaste tre månaderna kunnat följa hur president Donald Trump försökt bryta mot den amerikanska konstitutionen men genast fått smisk på fingrarna av domstolarna. De har tvingat honom att backa.
Kongressen gav honom bakslag i försöken att ersätta Obamas sjukförsäkring med någonting sämre.
Kan sitta till 2029
Om Trump haft samma maktbefogenheter som Erdogan hade han kunnat köra över såväl domstolarna som kongressen. Så får det inte vara i en demokrati. Den nya författningen gör det dessutom möjligt för Erdogan att sitta fram till 2029 om han blir omvald.
Turkarna har levt i årtionden i system med militärdiktatur eller auktoritära ledare. Den korta perioden av demokrati har bara varat sedan 2002. En ung, omogen demokrati där många inte förstår konceptet.
Vi har sett samma utveckling i Ryssland. Ryssarna har vid varje val gett Putin ännu lite mer maktbefogenheter till ett läge i dag där han närmast måste betraktas som en demokratiskt vald diktator. Precis som Erdogan trixade Putin med konstitutionen för att kunna sitta längre.
På många sätt verkar Erdogan har gått i Putins skola. Precis som denne har Turkiets starke man piskat upp nationalistiska stämningar för att stärka sin maktställning. När Erdogan inte fick egen majoritet i valet sommaren 2015 blåste han nytt liv i kriget mot kurdiska PKK för att skapa en känsla av hot och otrygghet. Det funkade och i nyvalet senare samma år fick Erdogan sin majoritet. Den misslyckade militärkuppen gav honom ännu mer ammunition. Fortfarande har regimen inte presenterat några verkliga bevis för att det var Gülenrörelsen som låg bakom kuppen men har ändå avskedat över 100 000 från sina statliga jobb och fängslat över 30 000.
Hundratals journalister fängslade
Främsta tecknet för hur Erdogan gått från demokrat till mer av diktator är hans behandling av den fria pressen. Nästan alla oberoende tidningar och tv-stationer har tvingats stänga. Hundratals journalister har fängslats av en regim som redan tidigare toppade den bedrövliga listan. Även där har han kopierat Putin.
I bästa fall kan Erdogans seger få honom att lätta lite på trycket nu när han är i det närmaste ohotad.
Erdogan kom ursprungligen till makten på sina löften att föra Turkiet in i EU. I takt med hans alltmer auktoritära tendenser har den dörren stängts allt mer. Sannolikt har turkarna med sin röst mot demokrati smällt igen den för gott. Då ska i ärlighetens namn sägas att ett EU-medlemskap alltid varit ett långskott.
EU står idag i en beroendeställning gentemot Turkiet som mot en rejält bunt pengar satt stopp för flyktingströmmen. Bestämmer sig Erdogan för att bryta det avtalet ligger EU risigt till. Unionens stabilitet klarar inte ännu en okontrollerad flyktingström. Därför kommer EU att fortsätta behandla Erdogan som en jämlike trots att han nu gått in i skaran av auktoritära ledare.
Erdogan motiverar sin nyvunna maktställning med att han vill modernisera Turkiet. Men hur ett land blir mer modernt av att samla nästan all makt i en enda människas händer är för mig en gåta.