Svenske Kristoffer, 21, begravdes i två laviner

Uppdaterad 2011-04-22 | Publicerad 2011-04-21

Kamera på hjälmen filmade när han begravs snömassan

Kristoffer Carlsson, 21, åkte offpist i Verbier och utlöste inte en, utan TVÅ laviner.

I nästan 200 meter sveptes han med innan han begravdes under två meter snö – allt medan kameran på hans hjälm filmade.

– Jag satt som i ett skruvstäd – då förstod jag att det var på allvar.

Kristoffer Carlsson, 21, åkte offpist i Verbier och utlöste inte en, utan TVÅ laviner.

Det var sista åket för dagen.

Kristoffer Carlsson från Göteborg och hans kompis Robin Eliasson, 22, var på väg hem efter dagens skidåkning i schweiziska Verbier, tillsammans med tre andra svenska kamrater.

Ett sista åk skulle de göra, utanför pisten.

Robin åkte först. Kristoffer filmade med kameran på sin hjälm.

När Robin var nere signalerade han till Kristoffer, som gav sig av.

Han hann bara 100-150 meter innan det översta snölagret lossnade.

Satt fast som i betong

I ett moln av snö sveptes Kristoffer med ett hundratal meter över klippor och stenar ned för den branta sluttningen.

Så landade han på ett snöflak innan snön sprack upp alldeles intill och en ny lavin löstes ut.

I ett blått virrvarr drogs Kristoffer med ytterligare 100 meter på ytan av snön, innan han sögs ned flera meter och begravdes under snömassorna.

– På en halv sekund satt jag fast som i betong, säger han.

– Jag kunde röra lite på vänsterhanden och flytta huvudet några centimeter – det var allt.

Snön tryckte mot bröstkorgen, men han lyckades hålla paniken i schack och spara på luften.

– Jag pendlade mellan hopp och förtvivlan. Jag visste ju inte om de andra också var begravda i snön – då skulle det vara kört.

Robin lyckades snabbt lokalisera Kristoffer. De tre andra svenskarna och två fransmän hjälpte till att gräva och efter fem minuter - som kändes som en evighet – såg Kristoffer hur snön lättade ovanför hans ansikte.

Hörde röster

– När jag hörde deras röster insåg jag att jag skulle överleva. Det var sådan enorm lycka när jag kunde resa mig upp igen.

Kristoffer klarade sig undan helt oskadd. För säkerhets skull fördes han med helikopter till sjukhus för kontroll.

– Då kom chocken och panikkänslorna. När jag insåg hur nära det var, och jag fick skuldkänslor när jag tänkte på vad jag kunde ha utsatt mina föräldrar och min flickvän för, säger Kristoffer.

Först gången han försökte se filmen inifrån lavinen klarade han inte av att titta – nu har han sett den flera gånger.

– Det har hjälpt mig att bearbeta olyckan.