Svenskar fast i Mexiko när landet stryper flyktingström

John Granlund

De tre svenskarna ville uppleva Mexiko.

Men för fem dagar sen greps de av migrationspolisen – och låstes in i ett häkte.

Orsaken: Gränskontrollanterna stämplade aldrig deras inresehandlingar.

Tre svenska medborgare, en 23-årig kvinna, en 26-årig kvinna och en 25-årig man, alla från mellersta Sverige, sitter inlåsta i ett migrationshäkte i staden Tenosique i delstaten Tabasco sedan fem dagar tillbaka.

UD uppger att man har varit i kontakt med svenskarna:

– Vi känner till tre svenska medborgare som sitter i migrationsförvar i södra Mexiko. Vi håller oss uppdaterade om de mexikanska myndigheternas agerande i ärendet och vad de planerar att göra, säger Jakob Holthuis, andre ambassadsekreterare på Sveriges ambassad i Mexico City.

Blev stoppade

Mathias Risberg, 24, från Örnsköldsvik, flög från Sverige till Cancun i södra Mexiko i onsdags för att möta upp sin flickvän som är en av de nu gripna svenskarna.

Han berättar att de tre svenskarna reste med buss från Mexico City mot Cancun för att träffa honom. Men på vägen blev de stoppade vid en checkpoint - och omhändertagna av det mexikanska migrationsverket som sedan i somras vidtagit åtgärder i de södra delarna av landet för att minska antalet centralamerikanska migranter på väg mot USA.

Vinkades förbi

Enligt Mathias Risberg greps svenskarna eftersom de inte hade några stämplar från inresan i Mexiko som skedde via San Diego, USA.

– Men när de reste in i Mexiko blev de bara förbivinkade vid passkontrollen, säger han.

Mathias Risberg berättar att planen var att tillbringa några veckor i Mexiko för att fly kylan hemma i Sverige. Men hittills har inte drömresan blivit som någon av de inblandade tänkt sig. I väntan på att de tre svenskarna ska bli släppta bor Mathias Risberg på ett boende för papperslösa migranter i Tenosique.

"Är frustrerande"

Han säger att situationen i häktet är svår. De tre svenskarna sitter inlåsta med mycket restriktioner och under tung bevakning, säger Mathias Risberg, som bara har fått träffa dem en kort stund.

– Det är frustrerande och man känner sig handikappad. Jag har ju sett dem och vet att de lever men det är ändå svårt med praktiska saker, som att få in mediciner till min flickvän som är reumatiker, säger Mathias Risberg.