”Kan bara se på när mitt barn går under”
Uppdaterad 2014-09-24 | Publicerad 2014-09-23
Ni som lever i medberoende är inte ensamma.
Det visar responsen på Aftonbladets serie.
Hundratals läsare har hört av sig och velat berätta sin historia.
Här är några av historierna.
Missbruk |”Jag har växt upp med min bror som är missbrukare. Han hamnade snett när han var 13 år och eftersom alla blundade så gick det bara utför. Idag lever jag i ständig tjaffs med socialen och jag känner mig sviken av samhället. Jag vet inte hur många möten jag har suttit på för att försöka få min bror tvångsomhändertagen. Han har knivhuggit en annan person, han har förlorat sin 5-åriga son, han har förlorat familj, jobb och vänner, han är hemlös. Han är inkapabel till att ta hand om sig själv. Det enda socialen kan säga till mig är att han måste själv söka hjälp. Jag förstår inte hur man kan blunda för en person vars liv gått åt helvete, han är en fara för sig själv och andra men socialen tycker att han själv ska ta ansvar. Det är lite lustigt och oroväckande att de tycker det när han är inkapabel till att ens tänka klart i dagsläget. Jag har vänt mig många gånger till socialen och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Finns det inga lagar som säger att en person ska få hjälp när den inte längre förstår ens eget bästa? Vi som är medberoende faller mellan stolarna, vi råkar nästan mer illa än själva missbrukaren. Man kämpar för att få personen att sluta för att samhället ska öppna ögonen för att ständigt få ett nej från socialen, när har en människa varit så lite värd i svensk historia kan man undra. Jag är besviken på systemet och kan faktiskt inte leva mitt liv eftersom att det tar min energi.”
”Jag är en 60+are som under hela min barndom växte upp med en styvfar som var alkoholist. Det fanns knappast en dag som det inte var slagsmål hemma. Jag sov med kläderna på så att jag bara kunde springa ut,s kor hann man inte ta på sig, så det var många snöiga nätter som man var barfota. Jag minns bäst mina jular då slogs och revs paketen sönder som vi barn skulle få. .
Fyllegubbar var det ofta hemma som skulle sova över dom låg och tafsade. Ta hem någon kompis var en omöjlighet. Till mina kompisar sa jag att han var polis för jag skämdes så.
Svårt att hänga med i skolan var det, när jag inte vågade sova på nätterna.
Som vuxen trodde man att allt skulle bli bra, men det blev ändå värre, då ett av mina fina barn blev alkoholist. Jag lider alla helvetes kval då ingenting kan få henne från spriten. Hon struntar i sina barn, och hon är på den ena behandlingen efter den andra.
Om då min barndom var den värsta tänkbara så är min vuxna tid ännu värre. Jag har varit medberoende hela mitt liv, och kan bara stå och se på när mitt barn går under.”
”Har avslutat ett långvarigt äktenskap där kvinnan jag var gift med undrar lång tid utvecklat ett beroende som jag blev medberoende till. Tappade alla vänner och min egna självkänsla allt för att försöka rädda henne och vår familj.
Det går inte att få någon ur ett missbruk om personen själv inte vill eller förstår vad missbruket innebär. Som medberoende förstod jag inte detta heller.
Jag drog till slut en gräns och avsatte ytterligare ett år som yttre gräns att fortsätta försöka hjälpa henne (oss). På nyårsafton för ett par år sedan lämnade jag och min son henne och sa att nu ger jag upp. Jag ansökte om skilsmässa och vi är numera skilda och jag har ensam vårdnad av vår son.
Jag är så tacksam att vi tagit oss ur detta medberoende och nu istället kan leva ett vanligt liv.
Medberoende är hemskt. Man vill hjälpa sin närstående. Man går på hur många lögner som helst. Man tror i sin enfald att bara denna gång var den sista.
Skämsfaktorn är också stor. Vad skall vänner familj och bekanta tro om de visste.
Sen när man dessutom blivit misshandlad som man av sin fru är samhällets stöd i stort sett obefintligt. Dessutom trodde ingen på mig i början. Varken polis eller socialtjänst. Men efterhand fick jag stöd och kan nu verkligen tacka dessa underbara människor.
Hade det varit jag som man som gjort motsvarande hade jag blivit inlåst direkt. Bara för att det var en kvinna är inte alls myndigheterna med och hjälper mannen.
Detta är en stort jämlikhetsfråga för oss få män som blir drabbade. Men det är lika otäckt för män som kvinnor att bli misshandlad, hotad och trakasserad.”
”Jag är en kvinna på 55 år som är starkt medberoende och har ej orkat med att bearbetat detta fullt ut på grund av alla spöken från min barndom men det har resulterat i att jag ej klarar av att leva i ett kärleksförhållande till någon eftersom jag hela tiden väljer män som misshandlar mig fysiskt eller psykiskt.
Kommer inte ens ihåg att jag eller någon av mina syskon någonsin blev firade på sin födelsedag. Mat fick vi oftast fixa själva och storhelger var rena skräcken. Lugnast var om mina föräldrar var fulla för då slapp vi barn trippa på tå och riskera att bli misshandlade.
Trots att socialen var inkopplad i min familj lät de oss barn leva vidare i denna misär. Min pappa var till och med uppe i rätten för han skulle döda min bror men det enda som hände var att han åkte in på torken och sen kom hem och fortsatte som vanligt. Många av oss syskon hamnade själva i missbruk men det bästa är att ingen av oss är kvar där utan vi har lyckats bryta med det livet men jag tror att anledningen till att vi hamnade där var att det var det enda vi kände till.
Att ingen av oss tog sitt liv vilket jag många gånger känt att det skulle vara skönt att göra så man slipper ha så ont i själen kan vi nog tacka kompisarnas föräldrar för som visade oss att alla vuxna är inte såna som mina föräldrar. Det mest sorgliga är att när mina föräldrar till slut dog av sina alkoholskador blev jag lättad och kände att äntligen slipper jag dom. Vill avsluta med att trots allt och att jag många gånger mår dåligt och gråter är jag en kvinna som har en fin dotter jag älskar och ett jobb jag trivs med.”
”Jag förstod aldrig innebörden av att vara medberoende, hur skulle jag kunna göra det? Jag var ett barn.
Jag var ju bara rädd om min pappa! Jag var rädd att han skulle må dåligt, och jag var rädd att han skulle göra illa min mamma. Inte genom att slå henne, men att såra henne med sitt drickande.
Han var otrevlig, otrogen, sarkastisk, barnslig, egoistisk och märklig.
Den gången han stängde in sig i min brors rum för han blev sur på mamma för att hon gömt hans sprit, den gången smög jag in med en flaska till honom.
Känslan jag hade när jag knackade på mycket försiktigt, och sa "Pappa, jag har en överraskning till dig", var skön och skrämmande på samma gång.
Jag var inte bara medberoende av min pappas alkoholism, jag var medberoende av min mammas medberoende.
Jag gjorde allt för att ta över hennes känslor, hon skulle inte behöva må dåligt.
Hur skulle jag klara av att hålla båda mina föräldrar över ytan? Men jag klarade det ganska bra...
JAG har klarat mig bra.
Jag har kommit ur ett narkotikaberoende, jag är idag lyckligt gift och har två underbara barn.
Men jag har haft tur. Det jag har gått igenom har gjort mig stark.
Ingen sätter sig på mig, och jag vet att det inte finns något jag inte skulle klara av idag.
Vägen har varit lång, men jag är lycklig och stark idag.
Tack vare mig.”
"Jag växte upp med en pappa som är beroende. Alla visste, men ingen sa något. Min mamma försvarade honom och jag hatade honom. (...)När jag blev äldre började jag dricka, för när vi var fulla ihop var det inte lika jobbigt.
I dag dricker jag inte alls, men han gör det i perioder.
Jag älskar inte honom men hatar inte heller.
Det är min pappa trots allt."
Fotnot: Berättelserna är i några fall något språkligt förändrade samt kortade.
Medberoende? Här kan du få stöd
Hit kan du vända dig för att få stöd:
Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.
När du behöver prata med någon:
Jourhavande medmänniska: 702 16 80
Jourhavande präst: 112
Sjukvårdsrådgivningen: 1177
Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60
För anhöriga till alkoholister:
Alkohollinjen: 020-844448
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se
För anhöriga till drogmissbrukare:
Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
För anhöriga till spelmissbrukare:
Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/
För anhöriga till sexmissbrukare:
PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88
DBK - behandlingsklinik för sexberoende och anhöriga http://dbksverige.se/
På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:
Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister:
Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/
Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer:
ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/
Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:
Naranon http://www.nar-anon.se/
Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:
För barn:
Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:
* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.
* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.
Bra sajter för barn:
Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org
Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/
Bris http://www.bris.se/
Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/
UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/
Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla
Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss
Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.
Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.
Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?
Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.
Har du erfarenheter av medberoende?
Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.