Hanna, 11, låstes in i skolan: ”Sa åt oss att vara tysta”
Uppdaterad 2024-04-04 | Publicerad 2024-04-03
VANDA. Plötsligt ropade lärarna att eleverna skulle vara tysta och dra ner persiennerna.
Det som hade börjat som en vanlig skoldag förvandlades på ett ögonblick till en mardröm. En 12-årig pojke hade öppnat eld i klassrummet.
– Vi visste bara att vi var tvungna att vara tysta för vi kunde vara i fara, säger Hanna Skrzypek, 11.
Eleverna hade precis satt sig ner i klassrummet när lärarnas varning kom. En 12-årig pojke hade gått in i skolans lokaler och öppnat eld mot sina skolkamrater.
– Vi förstod inte riktigt vad som hände. Vi visste bara att vi var tvungna att vara tysta för att vi kunde vara i fara. De sa åt oss att stanna i vårt klassrum, vara tysta och dra ner persiennerna, säger Hanna.
Några kvarter bort befann sig Hannas mamma, Emilia Skrzypek, 42. Hon hade precis kommit till jobbet när hennes kollegor visade henne en skärmdump från en nyhetssajt.
Sajten rapporterade om en pågående skjutning vid hennes dotters skola.
– Jag blev verkligen rädd, för jag visste inte om han var i den andra byggnaden eller om han var i hennes, säger Emilia.
”Trodde inte riktigt på det”
Den misstänkte gärningsmannen, en pojke som också gick på skolan, hade börjat skjuta i skolans västra byggnad. Hanna befann sig i den andra, tvärs över skolgården.
– Någon sa att tre personer hade blivit skjutna men jag trodde inte riktigt på det. Jag trodde att det kanske var någon full person utanför eller något sådant. Att det var därför vi inte kunde lämna, säger Hanna.
Hon säger att hon ”tack och lov” inte hörde någonting av det som pågick på andra sidan skolgården.
Efter tio minuter kunde Hanna sms:a sin mamma och tala om att hon var okej.
– Vid ett tillfälle började alla föräldrar ringa oss. Så lärarna sa till oss att låta dem veta att vi var säkra, sedan var vi tvungna att lägga undan våra telefoner igen och vara tysta, säger Hanna.
Vågade inte ringa: ”Bara grät”
Mamma Emilia beskriver de tio minuterna av ovisshet, innan hon fick besked om att hennes barn var säkert, som de längsta i hennes liv.
– Jag bara grät och skakade. Jag hade inte vågat ringa henne för jag visste inte om hon gömde sig. För om jag hade ringt och hon hade gömt sig … Han hade hittat henne, säger hon.
På onsdagseftermiddagen har de kommit tillbaka till skolgården för att tända ett ljus vid minnesplatsen. Två flickor skadades allvarligt i skjutningen och en 12-årig pojke dog.
– Jag kände honom inte så väl, men jag vet vem han var. Han var en vän till min bror, säger Hanna.
Familjen Skrzypek flyttade från Polen till Finland för snart sju år sedan. De har bott i Vanda alla de åren.
– Jag trodde att det här skulle vara en bättre plats för barnen. Det kändes säkert. Men nu känner man sig inte lika säker längre, säger Emilia.
