För tidigt ute, Mona

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-16

Lena Mellin: Sahlin saknar rödgröna löften – tvingas tala om alliansen i stället

Inte mycket nytt När Mona Sahlin sommartalade i går var den enda nyheten att skillnaden mellan löntagarnas och pensionärernas inkomstskatter ska avvecklas på fyra år.

Möjligen höll Mona Sahlin sitt sommartal för tidigt.

I brist på rödgröna löften tvingades hon mest tala om alliansen.

Det var inte helt lyckat.

Mona Sahlin med Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholms stad, och Thomas Bodström – som agerade förband till sin partiledare.

Den enda nyheten i Mona Sahlins sommartal var att skillnaden mellan löntagarnas och pensionärernas inkomstskatter ska avvecklas på fyra år. Om ekonomin tillåter det.

Det är ingen jättenyhet. Att den ska bort har de rödgröna redan lovat. Nu sattes en bortre parentes, 2014.

Kallare Sverige

Men möjligen skulle Mona Sahlin ha väntat med att hålla sitt sommartal tills de rödgröna presenterat sitt valmanifest. Då hade hon haft mer att säga om de egna förslagen.

Nu talade hon mer om alliansens än om sitt egna.

Om alliansen får sitta kvar blir det ett annat och kallare Sverige, hävdade Sahlin. Är det där du vill bo? frågade hon retoriskt efter att bland annat ha hävdat att cancersjuka tvingas leva på socialbidrag i stället för sjukpenning i alliansens Sverige.

Svaret är självfallet nej. Ingen människa med hjärtat i kroppen skulle svara ja på den frågan.

Blocket lider

Mona Sahlin har ett starkt behov av att mobilisera sina väljare. När det rödgröna budgetalternativet presenterades maj sjönk benägenheten att rösta bland de rödgröna väljarna. Det lider vänsterblocket fortfarande av.

Det enklaste, men också svåraste, sättet att få fart på sympatisörerna är givetvis att presentera en politik som väljarna tycker är attraktiv. Hittills har varken Socialdemokraterna själva eller den rödgröna alliansen lyckats fullt ut.

Tvärtom har marginella förändringar, som betyg i årskurs sju i stället för i sexan som alliansen vill, framställts som stora och nästan epokgörande förändringar.

Det kan de kanske vara för de närmast sörjande, partiarbetarna. Men knappast för väljarna. Sexan eller sjuan, för en vanlig medborgare är skillnaden inte avgrundsdjup.

Det näst bästa sättet att elda de egna är att demonisera motståndaren. Det var det Mona Sahlin ägnade sig åt i går.

– När ett samhälle byggt på värme och omtanke görs om, då blir det inte kallt genast. Det håller sig ljummet ett tag. Men det gäller att byta väg innan det går för långt, sa Sahlin.

Lät Reinfeldt vara

S-ledaren och de rödgrönas statsministerkandidat gjorde ett statsmannalikt intryck under sitt tal. Inget gestikulerande, inga direkta angrepp på Reinfeldt, inga ironier, knappast några skämt.

Det var medvetet. Sahlin ska inte framstå som någon putslustig sprattelgumma. Den rollen får andra spela, exempelvis Thomas Bodström. Han var förband till Sahlin i går och gjorde vad han skulle.

– Aldrig har så få gjort så stor skada på kort tid som de här moderata männen mellan 2006 och 2010, sa justitieutskottets ordförande som för tillfället hade glömt bort historiska våldsverkare som Stalin, Pol Pot, Mao, Hitler och några till.

Behöver hjälp

Mona Sahlin avslutade sitt tal med att tala om vad hon tycker att väljarna inte ska göra. De ska ”inte ge Moderaterna och deras småborgare sitt klartecken”. De ska ”inte göra det här handslaget med regeringen om fyra år till”. Hon vill att ”väljarna håller inne den där fullmakten”.

Varför sa hon så? Ingen i hela Sverige betvivlar att Mona Sahlin vill ha en annan regering. Men negativa argument, att tala om vad människor inte ska göra, är aldrig lika effektiva som positiva.

Hjälp till, sa hon också. Det verkar behövas.

Aftonbladets
bloggar

Följ ämnen i artikeln