Han irrade bort sig direkt i rutan
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-30
Det var ingen bra kväll för FP-ledaren Jan Björklund.
Han irrade bort sig direkt och kom inte igen.
Jan Björklund må vara en erfaren politiker. Men det här riksdagsvalet är hans första som partiledare.
Det märktes i SVT:s utfrågning på söndagskvällen. Björklund hade svårt att svara trots att de flesta frågorna rörde hans mest kända och omdiskuterade förslag.
Däremot gjorde han flera häpnadsväckande avslöjanden som inte alltid var så positiva, varken för hans eget parti eller för regeringen.
Det första handlade om hur många jobb regeringen skapat genom olika stödåtgärder.
Enligt Björklund ger fem miljarder till kommunerna femtusen jobb. Alltså kostar ett jobb en miljon. Det är dubbelt så mycket som en vanlig anställd kostar.
De ungdomsjobb som regeringens subventionerat kostar omkring 900 000. Alltså nästan dubbelt så mycket som en normalanställd kostar.
Björklund försvarade pengarullningen med att det är viktigt att människor behåller kontakten med arbetsmarknaden även under en lågkonjunktur.
Det är lätt att hålla med om. Men måste det kosta dubbelt så mycket som en vanlig anställning? Det låter som illa förvaltade pengar.
Björklunds andra avslöjande handlade om öronmärkta statsbidrag. Enligt FP-ledaren är de en bluff. De ger sällan den effekt som regering och riksdag tänkt sig eftersom kommunerna i stället drar ner sina egna satsningar.
Varför öronmärks då statsbidrag? För att partierna vill bluffa sina egna partiarbetare? Eller slå blå dunster i väljarna?
Första frågan till Jan Björklund under SVT-utfrågningen handlade om bullret och de allt större barngrupperna på fritids. Sedan början av 1990-talet har grupperna blivit dubbelt så stora.
Men Björklund skyllde på kommunerna. Skolan, liksom fritids, är kommunal och alltså ingenting han kan göra någonting åt.
Ursäkta mig, Björklund har byggt hela sin rikspolitiska karriär på att ha synpunkter på tillståndet i landets skolor – trots att de är kommunala. FP-ledarens logik haltar, för att uttrycka sig mycket milt.
Men möjligen är det så att Björklund inte tycker att fritids är något större problem.
I alla händelser ansåg han att Vänsterpartiets 7,5 miljarder för mindre fritidsgrupper kostar för mycket.
Men det var inte enda gången Jan Björklund svajade. På frågan om varför höginkomsttagare ska få störst skattesänkningar svarade han först att rättvisa inte är att alla tjänar lika mycket. Sedan att vetenskapsmän och andra som är viktiga för Sveriges framtid annars skulle fly landet.
De fina asiatiska skolorna visade sig vid närmare påseende inte vara något som Björklund kände till, eller i alla händelser inte gillade. Däremot de finska.
Det var ingen riktigt bra kväll för Jan Björklund.