Tur att Europa har Merkel
I en tid då de flesta ansvariga politiker duckar eller likt strutsar stoppar ner huvudet i sanden känns det uppfriskande med någon som är beredd att ta ansvar.
Det är tur för Europa att Angela Merkel finns.
Är det någon som kan få till ett gemensamt svar på flyktingkatastrofen så är det hon.
Den tyska förbundskanslern har en mild och tillbakadragen framtoning. Hon är inte den som öppnar munnen i onödan. Ofta kritiseras hon för att fundera för länge innan hon uttalar sig. Men för Merkel har taktiken att tänka först och tala sedan fungerat rätt bra.
När hon i går mötte den internationella pressen fanns det ingen tvekan om att Merkel och Tyskland är beredd att axla ansvaret för att de 28 länder som ingår i EU ska ta ett gemensamt grepp om den värsta flyktingströmmen sedan andra världskriget.
Och hennes fokus är inte som så många andra EU-ledare att tillfredsställa främlingsfientliga hemmaopinioner genom att få flyktingar att välja ett annat land.
– Om Europa misslyckas i frågan om flyktingarna så kommer kopplingen med de universella mänskliga rättigheter som var ett av de grundläggande motiven för EU:s grundande, att gå förlorad. Vi kommer att få ett Europa vi inte vill ha.
Även om vibbarna inte är enbart positiva är Tyskland numera åter det land dit alla blickar för ledarskap.
Utmattad
Man skulle kunna tro att Merkel är utmattad efter att ha hanterat Greklandskris och inbördeskriget i Ukraina. Att hon skulle säga ”nu räcker det”. Nån annan får ta i det här med flyktingarna".
Men det gör hon inte.
I viss mån kan man misstänka att Merkel tänker på sitt eftermäle. Hon är inne på sin tredje och kanske sista period som förbundskansler. Hon har råd att lyfta blicken över vardagspolitikens trivialiteter.
Hon är den enda europeiska ledare som talar klarspråk och samtidigt visar i praktisk handling att hon är villig att ta ansvar. Tyskland ensamt beräknas i år ta emot 800 000 asylsökande. Ändå meddelade regeringen i Berlin nyligen att man tar emot även de syriska flyktingar som först kommit till ett annat EU-land och enligt Dublinförordningen borde få sin ansökan prövad där.
Våg av kärlek
När Merkel i förra veckan besökte Heidenau utanför Dresden där en flyktingförläggning attackerats blev hon utbuad av främlingsfientliga tyskar. Istället för att backa gav hon svar på tal.
– Det finns ingen tolerans mot dem som ifrågasätter andra människors värde.
Belöningen för Merkel har varit en våg av kärlek från syrier och andra på twitter och i övriga sociala medier.
Förbundskanslern som nyligen i grekiska tidningar porträtterades som en modern Adolf Hitler avbildas nu inbäddad i ett hjärta med den tyska flaggan som botten.
Oavsett om hon möts av kärlek eller hat så verkar Merkel behålla huvudet kallt. Hennes budskap till Europas övriga ledare är ”låt oss sätta oss ner och lösa problemet tillsammans”.
Vilket sett utifrån är det enda rimliga. Dagens flyktingström är visserligen stor och växer hela tiden. Men om Europa går ihop om att dela upp flyktingarna på ett något så när rättvisst sätt så är det inget oöverstigligt problem.
Alternativet?
Med sin kyliga och affärsmässiga inställning och som representant för Europas stormakt är Merkel den som kan få de ovilliga ledarna att dra upp huvudet ur sanden och ta sitt ansvar för att lösa en akut kris som Europa visserligen har ett begränsat ansvar för men som ändå måste hanteras.
För vad är alternativet?
Ska flyktingarna spärras in i interneringsläger vid EU:s yttre gräns? Ska militär sättas in för att tvinga bort dem?
Dessa människor försvinner inte för att delar av Europa inte vill ha dem.