”Jag är stolt över mitt yrke”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-08-10
Lena Mellin fikar med Lars Ohly (V)
De flesta av oss vill gå vidare, göra nya saker. Men det vill inte Lars Ohly.
När han slutar som partiledare tänker han gå tillbaka till sitt gamla jobb och kontrollera biljetter på SJ.
I oktober 2008 strålade Mona Sahlin och Maria Wetterstrand ikapp. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade bildat en allians. Vänsterpartiet fick inte vara med.
Två turbulenta månader senare var duon en trio. På gruppbilden av regeringens utmanare fanns även Lars Ohly med.
Hur kändes det att inte få vara med från början?
– Det var ett misstag av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De fick backa och börja om. Det var väldigt bra. Utan det hade vi inte haft någon chans att utmana regeringen i höstens val.
MP:s språkrör Peter Eriksson kallade Vänsterpartiet för ”bakåtsträvare och gammalmodigt”. Hur är ert förhållande nu?
– Mycket bra. Jag tror inte att han skulle använda de orden i dag.
Vänsterpartiet har trots sin aktningsvärda ålder, 93 år, aldrig suttit i regeringen. Är det en stor mental omställning?
– Ja. Jag hade på 1980-talet varit mycket tveksam och var på 1990-talet fortfarande tveksam.
– I dag finns ingen tveksamhet. Men hade vi gjort det här för tio år sedan hade den kongress vi hade i maj inte varit så lugn som den var. Det vi vill åstadkomma gör att det känns helt nödvändigt att gå in och ta ansvar även i regeringsställning.
Vänsterpartiets förnyare har länge hävdat att det här är det ni borde göra. Till slut fick de alltså rätt?
– Johan Lönnroth (före detta vice ordförande) brukar säga att nu gör ni som jag ville. Det bjuder jag gärna på. Men det hade inte varit möjligt för ett antal år sedan utan mycket stora diskussioner och konvulsioner.
– Det samarbete vi hade med S-regeringarna mellan 1998 och 2006 förberedde oss för att sitta i regering. Det vi åstadkom var förändringar i verkligheten. I stället för att vi satt vid sidan av och sa hur det borde vara.
Vänsterpartiet försvarar kameraövervakade arbetsplatser om tryggheten ökar. Hade det kunnat hända för tio år sedan?
– Ja, det tror jag faktiskt. Jag har själv blivit utsatt för människor som i sin desperation, eller kanske sin sjukdom, blivit aggressiva. Kameror kan ha en preventiv effekt.
Har du fått stryk?
– Jag jagades en gång med kniv av en kille vars biljett jag ville titta på. Jag sprang till tjänstekupén och låste dörren. Sedan ropade jag på hjälp. Men den unge mannen försvann över bangården.
Ni vill höja skatten för alla löntagare och i stället sänka avgiften för medlemmar i a-kassan. Är det rättvist?
– Vi sänker skatten för pensionärer, arbetslösa, föräldralediga och förtidspensionärer. Det är ett första steg mot en mer rättvis skattepolitik.
– När det gäller själva inkomstbeskattningen är det i princip så att man bara får känningar från 40?000 kronor och uppåt. Om man inte är med i a-kassan kan det märkas även i lägre inkomster.
Men för fotbollsspelare vill du sänka skatten?
– Jag har nog inte mitt parti med mig i den frågan. Elitidrott, framför allt lagidrotter, är oerhört konkurrensutsatta. Med samma pengar kan man erbjuda en idrottsman dubbelt så hög lön i exempelvis Danmark och Norge.
– Om man ska behålla en elitidrott värd namnet även i Sverige måste det bli billigare för klubbarna att erbjuda bra villkor. Skatterna är ett sätt.
Du var ledamot i Djurgården bandys styrelse i tre år till 2006.
– Det var jättekul. Jag rekryterades av Rolle Åhman, en gammal landslagsman i fotboll. Men jag hade tyvärr inte tillräckligt med tid.
I den rödgröna retoriken kläms höginkomsttagarna åt. Men i själva verket höjs både sjuk- och föräldraförsäkringen för dem?
– Det är precis så jag vill utforma välfärden. Är man välavlönad och blir sjuk ska man få ut en hyfsat stor del av sin inkomst.
Ni vill höja skatten med 40 miljarder mer än de rödgröna. Det är ganska mycket pengar?
– Man kan alltid göra mer, och det vill vi. Men vi ser inte det här som den enda överenskommelsen. Det här är steg ett.
Mona Sahlin vill utvärdera det rödgröna samarbetet redan efter valet. Hur länge tycker du att det ska pågå?
– Vinner vi valet är det självklart att vi finns kvar i nästa valrörelse och då begär vi nytt mandat.
– Får vi inte en majoritet kommer de tre partierna, var för sig och tillsammans, att analysera varför det gick som det gick.
Förra året tjänade du 600 000 på att äga en lägenhet i 3,5 år. Hur kändes det?
– För jävligt. Men det finns ingen anledning för mig att stå till svars för en osund bostadsmarknad som jag jobbar för att förändra.
– Jag önskar att vi hade en hembudslag som vi hade på 1970-talet, det vill säga att man säljer tillbaka lägenheten till samma pris som man köpte för. Plus ränta.
Du bor i bostadsrätt, dina barn har gått i friskolor och du har opererats på ett privatsjukhus. Är det svårt att leva som en socialist i Sverige?
– Ja. Mina motståndare försöker ibland göra det till dubbelmoral att jag via landstinget fick en operation på det privata vårdföretaget Capio. Men det är ju de som har privatiserat. Då kan de inte lägga på mig – eller oss – att stå utanför allt. Det är orimligt.
Vänsterpartiet vill ha sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Är det realistiskt?
– Det här kämpar vi för på sikt. Som dagsaktuellt krav finns ingen realism. Men det är viktigt att ha visioner om ett arbetsliv som organiseras på andra sätt än dagens.
Frihet från FRA- och Ipredlagarna lovar ni väljarna. Men V förknippas snarare med regleringar?
– Jag tycker att frihet är ett bra begrepp. Frihet är att kunna fatta livsval utan att begränsas.
Hur viktigt är det här för er?
– Det finns en koppling till vår historia. Övervakning, yrkesförbud och åsiktsregistrering har vi varit utsatta för. Därav vår starka aversion mot att göra det lättare att övervaka vad vi skriver i e-post, sms eller vad vi laddar ner. Om den informationen används felaktigt blir ofriheten väldigt stor hos många.
”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”. Den meningen har tagits som bevis för V:s stora inflytande. Dikterar ni villkoren?
– Absolut inte. Men vi är väldigt nöjda med våra utrikes- och säkerhetspolitiska uppgörelser.
Ditt tilltalsnamn är Lars-Magnus. Vem kallar dig så?
– Pappa när jag var liten. Lasse till vardags, Lars när var han lite sur. Lars-Magnus, då var han förbannad.
Din pappa var kyrkoherde och din mamma var diakonissa. Hur har de kristna värderingarna präglat dig?
– En obändig tro på människors lika värde. En väldig ilska mot en del orättvisor som jag tror att också väldigt många kristna och andra religiöst övertygade bär.
Hur stor är chansen att du återgår till jobbet som tågmästare på SJ som du är tjänstledig från?
– Om jag får skryta så är jag en väldigt bra tågmästare. Jag är stolt över mitt yrke. Jag vill helst avsluta mitt yrkesliv på SJ. Det är viktigt att visa att man vet var man kommer ifrån och var man bottnar. Att man inte seglar iväg och tror att politik är en karriär.
Till sist, varför en kanellängd till kaffet?
– Jag har varit på så många möten och studiecirklar, man får antingen kanelbullar eller en längd. Det är en facklig längd. En folkrörelselängd. Jag gillar det.
Fotnot: En tågmästare kontrollerar biljetter, håller koll på anslutningar, gör enklare reparationer och ansvarar för säkerhet ombord.
Under sommaren intervjuade Aftonbladets politiska reporter Lena Mellin riksdagens partiledare.
Över en kopp kaffe pratade de skattepolitik, yrkesstolthet och föräldramöten.
Här hittar du alla partiledarintervjuer.
