Hederskodexen har satts ur spel
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-30
Med vänner som Rosengren och Persson behöver Mona Sahlin inga fiender. För inte så länge sedan hade det varit helt otänkbart att höga sossar räknade ut partiledaren – veckor före ett val.
I politiken finns många hederskodex. En av dem är att benhårt tro på valvinst. En annan är att inte kritisera partiledaren, särskilt inte veckorna före ett avgörande val.
Mona Sahlins förra kollega Björn Rosengren bröt mot båda reglerna när han i SVT:s Agenda spekulerade i vad som skulle hända om de rödgröna förlorar valet.
Hans bedömning var att Sahlin skulle avgå. Inte omedelbart. Men efter ett tag.
Det är inte analysen det är fel på. Det uppseendeväckande är att Rosengren överhuvud taget inlåter sig i en diskussion om vad som kommer att hända om de rödgröna förlorar.
Att Rosengren dessutom är kritisk till hela upplägget, det rödgröna samarbetet, gör inte saken ett dugg bättre.
Men om han varit den ende höge sosse som luftat sina tvivel hade Sahlin kunnat vara lugnare. Men i förra veckan meddelade Göran Persson att det var dags för de rödgröna att lägga in en högre växel:
– De får skärpa sig och jobba hårdare.
Persson och Rosengren är inte vilka som helst i Mona Sahlins värld. Persson såg till att hon gjorde comeback i regeringen 1998, tre år efter Tobleroneaffären.
Hennes parhäst var Björn Rosengren. Tillsammans skulle de leda det nya superdepartementet, näringsdepartementet.
Det var då det.