Luciatåget i gråt

Uppdaterad 2011-12-14 | Publicerad 2011-12-13

Kaos på skolan sedan klasskamraterna utvisades i morse

Killarna i Elprogrammet klass EC2 i Ånge saknar sina utvisade vänner. Från vänster: Mikael Andersson, Christian Berg, Richard Hugosson,Joel Henriksson, Nicklas Olsson, Andreas Leek, läraren Arne Jonsson, 57, Joakim Flodin, Mats-Erik Thunefors och Anton Persson Ädel.

Trebarnsfamiljen har bott i Ånge i tio år.

I morse greps de av polisen och utvisades till Armenien.

På skolan väntade klasskamraterna i luciatåget.

– Varenda unge ligger och gråter nere på högstadiet, säger läraren Berit Holm.

Ånge är i chock.

Läraren Krister Gunnar på Minervaskolan har haft en av sönerna som elev.

– Jag är pappaledig och skulle bara komma till skolan för att se luciatåget. Jag möttes av gråtande barn. Alla grät, ungar och vuxna om vartannat. Städerskan storgrät, säger han.

Under morgonen har bröderna kunnat skicka sms till sina kamrater, där de meddelat att de blivit hämtade av polisen.

Kamrat: Är så jävla ledsen"

Christian Berg, 17, är klasskamrat och nära vän till den äldsta sonen i familjen.

– Det blev en stor chock. Vi träffade honom i går, då var allt som vanligt. Och nu är han försvunnen. Jag är så jävla ledsen. Man vet inte riktigt hur man ska känna, säger han och fortsätter:

– Vi började i samma klass första dagen i sjätteklass. Vi har känt varandra sedan dess. Vi saknar dem.

Kamraterna har kontakt med sina vänner, och skickar pengar via internetbank direkt till sonens telefon för att han ska kunna fortsätta sms:a.

Aftonbladet har under morgonen tagit emot mängder av samtal, mejl och sms som strömmat in med rapporter om familjens öde.

Högstadiet gråter

Bilden av en social, företagsam och glädjespridande familj växer fram. De kom till Sverige från Armenien år 2000, då yngste sonen bara var två år gammal. Sedan tio år tillbaka bor de i Ånge.

I dag är de tre sönerna 13, 15 och 17 år gamla, och mamma och pappa var engagerade i föreningslivet.

I gryningen i morse väcktes de av gränspolisen, som förde dem från hemmet.

– Varenda unge ligger och gråter nere på högstadiet. Därnere gick två av pojkarna. Här har vi kaos. Här gick den äldste pojken. Hela byn älskar den här familjen, säger Berit Holm, lärare på gymnasieskolan där den äldste sonen går.

– Jag är nära vän med hela familjen. Jag skulle ha gått och hälsat på dem ikväll. Det är något så fruktansvärt. Minsta pojken har varit två när han kom hit, säger hon.

Pratade med dem i morse

Elise Gulliksson, 14, är kompis med två av pojkarna och har pratat med dem i morse.

– Vi kunde inte prata så länge eftersom polisen var där. De sa att de saknade oss och hoppades de skulle kunna komma tillbaka. Jag tycker det är sjukt, jag fattar inte hur man kan göra så här. Jag har gråtit i flera timmar. På torget i Ånge kommer en protestaktion ske klockan 15.

Mellan 100 och 200 vänner, klasskompisar, skolpersonal och övriga ångebor samlades på torget. Tillsammans ropade de "Rädda familjen. Låt dom få komma hem till jul."

På Facebook finns en grupp "Save the Danielians".

Torbjörn Pettersson äger huset där familjen tills på tisdagsmorgonen bodde. Hans söner är sedan flera år tillbaka nära vänner med barnen i familjen.

"Alla gillar dem"

Torbjörns yngsta son ringde honom på morgonen när två av pojkarna inte hade kommit till skolan.

– De har en årlig innebandyturnering som de skulle vara med i, men ingen dök upp. Så min son ringde mig och frågade om jag visste något. Då åkte jag hem till familjen, säger han.

När Torbjörn Pettersson kom fram till huset var lägenheten tom. Bara en liten stund tidigare hade polisen hämtat och utvisat familjen.

– Man blir chockad över att det händer. De har varit här i 11 år. Ånge är ett litet samhälle på 3000 till 4000 invånare. Alla gillar dem, alla känner dem här. De är verksamma inom fotboll och hockey då sönerna spelar och föräldrarna hjälper alltid till och arbetar ideellt, säger han.

– Mina ungar är jätteledsna över det som har hänt. De hann inte ens säga hej då till sina vänner. Och de barnen har varit som extra familjemedlemmar här hemma.

Torbjörns Pettersson äldsta son fick till slut kontakt med en av sina vänner via sms.

Svaret han fick var: "Vi blir utvisade till Armenien" och ett ledsamt ": ( ".

Polisen: "Gick lugnt till"

Familjen har sökt uppehållstillstånd hos Migrationsverket två gånger sedan 2002, men fått avslag vid båda tillfällena. Redan 2008 beslutade Länsrätten om att familjen skulle utvisas.

Annica Odelind, tillförordnad informationschef på polismyndigheten i Västernorrland bekräftar att utvisningen verkställdes klockan 6.30 i morse.

– Tidigt på morgonen så kom polisen och knackade på och hjälpte familjen att packa sina väskor och dylikt. De kördes till Midlanda där ett chartrat plan fanns. De lyfte 11.05 och flög till Armenien.

Var det något problem i samband med utvisningen?

– Inga problem. Det gick till lugnt och smidigt. Vi pratade med de som varit med och det har inte varit någon dramatik alls. Det gick bra får jag säga.

Vad händer med familjen i Armenien?

– Det har jag inget svar på. De blir överlämnad till myndigheterna där nere. Polispersonal som är med på planet sköter den överlämningen.

Visste familjen om att de skulle utvisas i dag?

– Nej, de visste de inte om. Utan de vet om att de inte ska vara kvar i landet, att de varit illegalt i landet.