Alla bårhus är överfulla

Erik Wiman

BENGHAZI. Ismael är 15 år och jobbar på bårhuset i Benghazi.

Hans jobb är att ta emot och tvätta de sargade kropparna som kommer från fronten.

– Ibland får vi in döda barn, då måste jag gå ut, säger han.

Ismael duschar och strör talk över den döde mannen. Kroppen bär spår av kriget som inte går att beskriva med ord.

– Han kom med den senaste liktransporten från Ajdabiya i går, säger Ismael.

Det är samma rutin varje kväll.

I skydd av mörkret åker ambulanserna in i den sönderbombade staden och hämtar upp kroppar. Förarna riskerar sina egna liv, ambulanser är lovligt byte för Gaddafis allt mer desperata krigare. Sedan snabbt tillbaka till Benghazi.

Staplas i kylfack

Där väntar överfulla bårhus. Enligt den muslimska seden ska döda begravas inom två dagar, ändå ligger kropparna staplade i kylfacken.

– Vi jobbar i stort sett dygnet runt, säger Ismael.

Majoriteten av all sjukvårdspersonal i Benghazi är utländska gästarbetare. Många av dem har flytt landet och i deras ställe har frivilliga invånare tagit över. Så även på bårhuset.

Ismael och hans vän Muhammed har inte kunnat gå i skolan sedan i februari när revolutionen startade. I stället kommer de hit.

– Vi gör samma jobb som alla andra. Vi tvättar och lindar de döda.

Parfym döljer lukten

Under en paus i sitt arbete går han ut i solen. Han drar upp en halsduk över näsan och munnen. Sedan stänker han parfym på den.

Han säger att han försöker att inte tänka så mycket på vad han jobbar med, men han hade hellre gått i skolan.

– I lördags kom det in ett barn som bara var fyra år. Då blev jag tvungen att gå ut, jag tänkte på min bror.