”Jag tänkte att jag måste överleva – för barnets skull”

Jill Sjölund

Johnny kämpade mot björnhonan

FALUN. Johnny Smedberg, 29, sprang för sitt liv.

Björnen anföll honom bakifrån – käkarna slet sönder hans kropp.

– Jag tänkte på min gravida fru. Att jag måste överleva för hennes och barnets skull, säger han.

Johnny ligger i sjuksängen på Falu lasarett. Hans fru Maria sitter så nära hon kan, kramar honom, håller hans sargade hand.

– När jag vaknade i morse kom chocken. Först då förstod jag vad som hänt. Jag bara grät och grät. Tänk om jag hade förlorat honom, säger Maria.

Johnny jobbar som skogsarbetare. Vid lunchtid i förrgår var han ute och röjde i skogen utanför Orsa. Han upptäckte idet samtidigt som björnhonan stack fram sitt huvud.

Rev bort skalpen

– Jag sprang för allt vad jag hade. Efter 20–30 meter kände jag hur björnen tog tag i mig bakifrån och slog ner mig i backen. Det var en enorm kraft, säger han.

Björnen bet stora jack i huvudet, rev bort delar av skalpen. Johnny lyckades vända sig om och slå med knytnäven mot nosen. Jacket i fingret vittnar om huggtanden han träffade.

Rovdjuret bet tag i vänster ben, ruskade om Johnny som en vante. Låret slets upp. Johnny sparkade desperat mot björnens huvud.

– Jag hörde hur det knastrade när hon bet i armen. Hon tuggade och ruskade, muskeln slets av. Jag skrek något fruktansvärt, det gjorde så ont. Jag tänkte: ”Nu dödar hon mig.”

Plötsligt släppte björnen taget och försvann.

Johnny trodde att han blivit blind. Blodet som rann från huvudet gjorde allt svart. Han stapplade fram mot vägen ett 50-tal meter bort.

– Jag tänkte på min gravida fru. Att jag måste överleva för hennes och barnets skull. Att jag inte kan lämna dem ensamma. Hade det inte varit för dem hade jag aldrig lyckats ta mig till vägen, säger Johnny.

Vid vägkanten stod arbetskompisen Hans Skarp och röjde. Johnny kollapsade framför honom. Vännen larmade SOS och ströp blodflödet från armen med en livrem. Tillsammans med kollegan Micke Falk lyfte han in Johnny i bilen för att möta ambulansen.

”Såg ut som köttfärs”

– Då tog smärtan över. Jag kunde inte tänka längre.

Johnnys chef ringde Maria. Förtvivlad, så illamående att hon fruktade för barnet i sin mage, kastade hon sig iväg till akuten.

– Johnnys arm såg ut som köttfärs, det var så mycket blod. Men ändå var jag bara lycklig när jag såg honom. Han levde, säger Maria.

På Falu lasarett opererades Johnny i timmar. Läkarna kan ännu inte svara på hur pass återställd han kommer att bli.

– Jag var väldigt nära döden. Nu vill jag bara tänka på framtiden. Läka kroppen. Vi skulle börja tapetsera och lägga golv i barnrummet i går. Jag hoppas att jag kommer att klara sånt så småningom.

Kritisk mot staten

Johnny känner inget hat mot björnen som trasade sönder honom. Men han är upprörd över rovdjurspolitiken som han anser gör situationen kring Orsa ohållbar.

– Det som hänt mig kommer att hända igen. Björnar kommer in på folks tomter, folk går inte ut i skogen för att plocka bär längre och vågar inte släppa sina hundar. Björnarna är alldeles för många här. Myndigheterna underskattar mängden grovt, så tillräckligt många får inte skjutas. Det är bedrövligt. Men staten vägrar lyssna, säger han.