Hyllade arkitekten ville riva Gamla stan

Gamla stan är levande historia, vittnesplatsen för så mycket svensk dramatik, Stockholms självklara turistmagnet. Men det var nära att alltihopa hade rivits om Le Corbusier, en av världens mest berömda arkitekter, hade fått sin vilja igenom.

Följ Aftonbladet Plus på Facebook

Det enda som skulle få vara kvar var kungliga slottet, Storkyrkan och en eller annan byggnad av – vad arkitekten menade – ”historiskt värde”.

Resten skulle bort för han ville förvandla Gamla stan till en öppen grön oas mellan Norr- och Södermalm, stadsdelar som han också ville bygga om helt och hållet. Corbusier ansåg att Gamla stan bara var en massa förfallna, mörka och sunkiga hus som inte var värda att räddas.

Allt skulle bort och kvar skulle finnas trädkantade gångstråk med caféer och restauranger i låga terrasserade byggnader från vilka man kunde beundra de få historiska monument som skulle bevaras för eftervärlden.

helskärm

Förslaget lades fram i den internationella stadsplanetävlingen som utlystes 1933 för idéer om hur Norrmalm skulle regleras.

Det kom 350 bidrag av vilka Corbusiers förslag var det mest revolutionära. Han ville inte bara reglera Norrmalm utan förändra hela Stockholm. Svenska Dagbladets expert Gotthard Johansson hyllade förslaget och kallade det ”det mest konsekventa av de utopiska förslagen”. Johansson tyckte att förslaget var ”Spirituell Stockholmsvariant av Le Corbusiers idealstadsplan" och ”BORDE INKÖPAS” underströk Johansson.

"Skrämmande kaos"

Le Corbusier ansåg att Stockholm var ett praktexempel på illa utnyttjad stadsmark. Han ansåg att staden var ”ett skrämmande kaos och sorglig enformighet” som måste renas med en ”lugn och kraftfull arkitektur.” Han ville riva allt och istället uppföra gigantiska lamellhus i betong, stål och glas omgivna av grönområden. På så sätt skulle det skapas luft, ljus och parker.

Husen skulle serietillverkas ungefär som man tillverkar bilar. Ett hus var ”en maskin att leva i”, förklarade han och strök alla krokiga gator och gränder med motiveringen att en böjd och svängd gata är ”för åsnor. Raka gator är för människor”.

Trafiken mellan Norrmalm och Södermalm skulle ledas över en stadsmotorväg som byggdes fem meter över marken längs Gamla stans västra sida.

Tog namnet som ung

Då Le Corbusier kom med sin plan för att utplåna Gamla stan och större delen av Stockholm, var han redan en av världens mest kända och omtalade arkitekter. Han hette egentligen Charles-Edourad Jeanneret-Gris, men som ung konstnär tog han sig pseudonymen Le Corbusier, han som så många andra unga genier i Paris under förra sekelskiftet.

Egentligen skulle han, som hans far och farfar hemma i den lilla schweiziska calvinistiska hemstaden uppe i Jurabergen, ha blivit urmakare. Men ödet ville att han tidigt kom till Paris och blev målare, möbeldesigner, skribent, stadsplanerare och arkitekt – fast han helt saknade arkitektutbildning. Hans idé var att ett hus skulle vara upphöjt från marken på smala pelare. Huset skulle vara rent och luftigt luftigt, fönstren skulle ligga som på ett band, på taket en trädgård. Grundformen var enkel geometrisk. Han beskrivs som modernismens främste teoretiker. Hans stil kallades purism och fördes fram som ett häftigt angrepp på kubism.

helskärm

Under kriget samarbetade Le Corbusier under två år med den tyskvänliga regimen i Vichy, han fick uppdraget att rita fångbaracker i Fontainbleuskogen utanför Paris för tvångsförflyttade befolkningsgrupper. Efter kriget rentvåddes han helt för sina tidiga åsikter och fick det ena stora uppdraget efter det andra. Han är en av arkitekterna bakom FN-skrapan i New York. Han ritade en hel stad i indiska Punjab. Han ritade kyrkor, villor och hela bostadskvarter i Frankrike. I dag är 17 av hans byggnader i sju länder uppförda på UNESCOS världsarvslista. Det kunde ha stått Stockholm på den listan också.

Finns på sedlar

Le Corbusier avled 77 år gammal 1965 under en simtur i Medelhavet och fick en pampig statsbegravning på Louvrens gård i Paris under ledning av kulturministern André Malroux.

Ingen nämnde längre hans krigstida politiska sympatier. Hans porträtt finns på de schweiziska 10 francsedlarna.

Herman Lindqvist