Tigrar och isbjörnar i limbo när rovdjurspark lägger ner

Uppdaterad 2023-08-01 | Publicerad 2023-03-05

ORSA. Tigrar syns från liften och isbjörnar spanar ut över längdspåren.

I höstas stängde Orsa rovdjurspark för gott – djuren ska bort, allt ska bli nytt.

På andra sidan staketet längs de fulla skidspåren väntar nu rovdjuren på sina nya hem, eller på döden.

Samtidigt som Hans Nyström, 58, pulsar upp i elitspåret i Orsa grönklitt ligger en isbjörn och vakar över honom.

Det är långt ifrån första gången Hans åker förbi, den här dagen tränar han inför sitt tionde Vasalopp.

– Jag har aldrig gått in i parken, har ju aldrig behövt. Jag ser dem när jag tränar.

Orden kanske sätter fingret på varför Orsa rovdjurspark lägger ner. Det är helt enkelt inte lönt längre.

– Det har varit en ekonomisk utmaning under många år, säger Johan Sares, som är anläggningschef på Orsa Grönklitt.

Isbjörnar är en av de arter som är svårast att flytta på, troligtvis för att få parker har den miljö som krävs. 

Orsa Grönklitt är ett stort rekreationsområde som rymmer det mesta en sportsintresserad besökare behöver. Alpin- och längdskidåkning på vintrarna, cykel, fiske och orientering på somrarna.

En av parkens sibiriska tigrar.

Det som har varit lite udda är att mitt i rekreationsområdet har Orsa rovdjurspark legat, en anläggning som ingått i koncernen. Besökarna har tränat sida vid sida med livsfarliga djur.

Och visst höjer folk på ögonbrynen när små barn syns ploga ner för en röd pist med sibiriska tigrar som stryker längst med stängslet i bakgrunden.

– På somrarna när vi sitter i toppstugan och fikar, så kommer det en stor tiger utanför. Det är ju helt bisarrt egentligen, säger Marie Egemalm, som har en stuga precis bredvid pisten.

30 miljoner för en björn-flytt

Det började som en kommunal brunbjörnspark för 36 år sedan. Men för att locka fler besökare utökade man med fler och fler rovdjur.

– Men till slut satt vi här med tio olika arter. Intresset för att komma och titta i parken ökade inte, utan minskade, säger Johan Sares.

De senaste tio åren har Orsa rovdjurspark förlorat upp till 80 miljoner kronor. Besöksantalen har halverats sedan 2008. Och att ha djur i hägn är en stor utgift.

– Det är inte helt superbilligt att flytta en kodiakbjörn på 700 kilo från Alaska till Orsa, säger Johan Sares.

Runt 30 miljoner är svaret på frågan, för transport och ett av Kodiakbjörnens nya hägn.

– Då kan man räkna baklänges hur många biljetter på 230 kronor per person som krävs bara för att täcka den attraktionen.

Hans Nyström spanar efter isbjörnarna medan han tränar för sitt tionde Vasalopp.

Matchmakar djurparker med djur

Under samma tid har skidområdet växt mer och mer – och drar allt fler besökare. När de nya ägarna tog över Orsa grönklitt klargjorde de att de såg osäkert på rovdjursparkens framtid.

För ett år sedan togs beslutet om att stänga, och i november bommade de igen.

Men kvar var tio arter, 47 rovdjur som skulle få nya hem. Däribland björnar, snöleoparder, järvar, vargar och sibiriska tigrar.

Parken är med i Europeiska djurparksföreningen EAZA, som bland annat samordnar avelssamarbete av utrotningshotade arter. Man skulle kunna beskriva dem som matchmakers mellan djur och djurparker.

Det som är jobbigast känslomässigt för Johan Sares är att de anställda på djurparken inte kommer kunna fortsätta sina nuvarande jobb. ”De har verkligen en passion”, säger han.

Orsa rovdjurspark meddelar till EAZA att de vill bli av ett djur, och en koordinator hittar en djurpark som har behov. I bästa fall blir det en match.

Planen är att djuren ska vara borta från Orsa den 31 januari 2024. Om det inte löst sig är det oklart vad som sker.

– Det får vi ta ställning till då, men det finns en bra plan för hela processen, och det är ett mål att jobba efter. Det finns ingen uttalad riktning efter det, säger Johan Sares.

Lennart Sundén har jobbat på Kolmården och Parken zoo tidigare, och är anställd av Orsa Grönklitt för att hjälpa till med processen att få bort djuren. Han har många kontakter i djurparksvärlden.

Kan det komma till att djuren behöver avlivas?

– Det kan man göra, det kan man komma till. Men vi jobbar efter att vi inte behöver det, säger Sares.

Efter att fyra schimpanser sköts ihjäl i Furuvik efter en rymning och en livsfarlig kungskobra rymde från terrariet på Skansen i vintras väcktes en debatt om djurparker och zoo till liv i Sverige.

Frågan många ställde sig var om det kändes omodernt att ha djur i bur.

– Besöksantalet minskar ju varje år. Det kanske man kan dra analysen till att det känns mer och mer omodernt, att ha djurpark.

Under de senaste 15 åren har tre djurskötare i Sverige dödats av inhägnade djur. En av vargar på Kolmården 2012, en av en antilop i Ölands djurpark i somras och här, på Orsa rovdjurspark, dog en 18-årig kille av en björnattack.

Men attacken ligger inte till grund för beslutet att lägga ner parken.

– Nej det skulle vi inte vilja påstå. Men debatten om parkens vara eller icke-vara i grönklitt den har pågått i många år. Sedan var det väldigt tragiskt det som hände. Det påvisar väl risken, säkerheten och allt det där, säger Johan Sares.

– Art efter art försvinner i världen. Djurparkerna spelar en jättestor roll i att bevara arter. Men också för att man ska få en förståelse för varför vi ska vara försiktiga om jorden, säger Lennart Sundén som är parkchef.

Djurparkskritiker vill ha kvar Orsa

En stor anledning till varför djurparker finns i Europa är att bevara utrotningshotade arter.

– Den europeiska bisonoxen visenten hade inte funnits vilt i Polen om det inte hade varit för djurparker som bedrivit en avel, säger Lennart Sundén som är parkchef.

Man skulle kunna tänka sig att Sandra Jönsson, vildjursexpert på World animal protection Sweden, skulle tycka det är bra att Orsa rovdjurspark stänger.

Hennes grundinställning är att vilda djur ska ha ett vilt liv.

– Men verkligheten ser ganska dyster ut, och vissa arter behöver avel i fångenskap, säger hon.

Hon tycker i stället att Orsa rovdjurspark är en av de få i Europa som faktiskt lyckats bedriva en djurhållning som är okej. De har naturen till sin fördel, och har djur som trivs i det nordiska klimatet.

I stället för att fokusera på att ekonomin inte går ihop tycker hon man borde hitta andra typer av finansieringskällor.

– Jag tycker det är ledsamt när bevarandearbetet är sekundärt. Då är man ju inte en seriös instutiton. Jag tycker det är ett konstigt sätt att tänka, att när inte pengarna kommer stänger man. Det finns ganska många arter som ligger risigt till.

Sandra Jönsson, expert på vilda djur World animal protection Sverige, vill att Orsa rovdjurspark skulle vara kvar.

Hägn väntas bli pister

När djuren är borta kommer ”den aktiva gästen” få allt mer spelrum i Orsa grönklitt. Vad som ska ersätta marken där tigrar och snöleoparder vandrat är inte säkert ännu.

Men troligtvis kommer det vara någonting som är mer lönsamt för Grönklittsgrupen än en sibirisk tiger.

När Maria Egemalm ska börja åka neråt i pisten säger hon att hon trots allt kommer sakna parken.

– Det är tråkigt att den lägger ner, med tanke på forskningen och bevarandet. Men samtidigt är det hemskt med djur i bur, man vill ha dem i deras naturliga miljö, säger Marie Egemalm.

Följ ämnen i artikeln