Tvingades att avgå
Publicerad 2011-06-18
Hemliga spelet bakom avhoppet – hon valde att vinka adjö med värdighet
C-ledaren hade bara två alternativ: Avgå med värdighet eller riskera att snart bli bortmanövrerad.
– Alla har varit inställda på att hon sjungit på sista versen, säger en centerkälla.
Aftonbladet har kartlagt spelet bakom Maud Olofssons avgång.
I går morse ringde det hemma hos de tidigare Centerledarna Thorbjörn Fälldin, 85, och Olof Johansson, 73.
Det var Maud och hon hade bestämt sig.
När hon några timmar senare, klockan 14.15, klev in i riksdagens pressrum iklädd en ny orange klänning (köpt på rea i USA), visste de allra flesta redan vad hon skulle säga. Efter drygt tio år som partiledare var det nu dags att kliva åt sidan.
”Misslyckat val”
Maud Olofsson bestämde sig för att avgå redan efter riksdagsvalet i höstas. Hon orkade helt enkelt inte en valrörelse till. Hennes sista arbetsdag blir den 22 september när partiet håller stämma i Åre.
På valdagen förra året åkte den tidigare så framgångsrika Maud Olofsson för första gången på en rejäl motgång. Hennes parti backade med 1,3 procentenheter till 6,6 procent.
Sedan dess har partiet sjunkit ännu mer i väljarbarometrarna, medan C-ledaren haft fullt upp med Saab och Vattenfall.
Men trots valförlusten satt hon kvar som partiledare och näringsminister. Även om det hördes klagorop inifrån centerrörelsen. Det hade blivit dags för någon annan att ta över.
Inom partiet har det länge varit känt att Maud Olofsson måste bort.
– Partiet misslyckades helt i valet 2010. Först hade vi lagt ribban på 16 procent, sedan justerades det till tio. Sedan slutade det med att vi backade. Det är partiledaren som måste ta på sig ansvaret, säger en källa med god insyn i partiet.
Nytt blod
Enligt Olofsson själv väntade hon i nio månader av en viktig orsak: Hon ville få in nytt blod i partiet, som skulle vara redo att ta över.
Men många tyckte att hon väntade för länge med sitt besked.
Redan i mars gick riksdagsledamöterna Frederick Federley och Abir Al-Sahlani ut och krävde Olofssons avgång. Ju tidigare desto bättre.
Federley varnade för ”ett klassiskt centernscenario”, där en partiledare klamrar sig fast vid makten för länge och så småningom tvingas bort. Så skedde med både Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson, vilket skapade mycket bitterhet.
Även Centerns ungdomsförbund ville att Maud skulle bort före nästa val. Bollen var i rullning.
”Lite partiledare”
– Det har varit diskussion i partiet under drygt två månader. Det märktes redan på kommundagarna i februari. Frågan gällde inte om hon skulle avgå utan när, och det är klart att man känner av det som partiledare, säger ytterligare en C-källa.
– Hon har varit väldigt mycket näringsminister och väldigt lite partiledare.
Maud Olofssons första tid som partiledare var framgångsrik. Hon ledde sitt parti till två framgångsrika val, då man ökade för andra gången sedan 1973.
Johan Hammarqvist, chefredaktör på Norra Skåne och med lång bakgrund inom Centerrörelsen, menar att Olofsson på sistone har tappat det som alltid varit hennes signum – geisten och tågan.
– Hon har inte sett ut som om hon tyckt det varit kul, inte ens i valrörelsen 2010. Jag tror att hon fått indikationer från valberedningen att folk börjat höra av sig för att säga att det är dags för ett byte. Hon har alltid haft ett starkt förtroende, men nu stod det tydligt för alla att hon skulle kliva av.
Vill plocka svamp
På pressträffen i går gav C-ledaren sin version kring vad som föranlett avgången: Det har blivit dags att lämna över till en ny generation.
– Jag fortsätter gärna som näringsminister, men det är upp till den nya partiledaren att bestämma, sa hon.
Hon har tänkt på beslutet länge men inte kunnat berätta något.
– Jag bottnar i att kunna lämna över nu. Jag ser fram emot mer tid med min man, mina barn och mer tid att plocka svamp i skogen.
MAUDS STORA KRISER
FRA-LAGEN
2008 FRA-lagen röstades igenom i riksdagen. Lagen gav Försvarets radioanstalt rätt att bedriva spaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. C var djupt splittrat i frågan men Maud Olofsson lät partipiskan vina och drev igenom partiets ja.
ENERGIUPPGÖRELSEN
2009 Alliansen enades om en ny energiuppgörelse. Stoppet för att etablera nya kärnkraftverk i Sverige hävdes.
Inom Centerpartiet väckte uppgörelsen ont blod. Maud Olofsson fick kritik för att inte ha förankrat beslutet i sitt parti.
SAAB-KRISEN
2009 När finanskrisen drog in över Sverige drabbades den svenska bilindustrin, och framför allt Saab, av stora problem. Trots varsel och hot om nedläggning vägrade näringsminister Olofsson pumpa in statliga pengar, något många i efterhand gett henne rätt för.
KATASTROF-VALET
2010 Efter två framgångsrika val skulle riksdagsvalet 2010 bli Centerpartiets slutgiltiga återtåg till forna glansdagar. Ribban lades först på 16 procent, sedan 10. Men när rösterna var räknade visade det sig att partiet backat till 6,6 procent.
VATTENFALL-AFFÄREN
2010 Under förra mandatperioden var Olofsson ansvarig minister för styrningen av de statliga bolagen. 2010 fick hon kritik för att hon inte känt till de avtal som vid en större kärnkraftsolycka i Tyskland hade kostat svenska staten miljardbelopp.
ELPRISERNA
2010/1011 I vintras skenade de svenska el-priserna. Två reaktorer vid Ringhals hade stått stilla sedan våren 2009 vilket bidrog till rekordhöga elpriser. Maud Olofsson lade skulden på Vattenfall, men fick också kritik för att ha tappat kontrollen över elmarknaden.