Du måste tysta kritikerna i dag, Mona

Lena Mellin

Utfrågningen är en rysare – för Mona Sahlin.

Ett bra tv-framträdande är guld. Medan ett dåligt tar ner humöret

rejält.

helskärm

I kväll sparkar SVT:s partiledarutfrågningar i gång. Anna Hedenmo och Mats Knutson grillar. Premiärgäst i heta stolen är Mona Sahlin (S).

Man skulle kunna tänka sig att en så erfaren politiker som Sahlin, som blev statsråd första gången 1990, går dit utan fjärilar i magen.

Men det gör hon sannolikt inte. Ett bra framträdande i tv på bästa sändningstid är guld värt. Ett dåligt tar ner humöret ordentligt.

Inte bara hos partiledaren själv, det är uthärdligt. Utan även hos frontsoldaterna, valarbetarna ute på fältet. Det är värre.

Med det sagt ska jag genast säga att just utfrågningar sällan slutar i katastrof för partiledarna. De har, som bekant, oftast svar på tal.

Det är i debatterna fallgroparna finns. I den svenska politiska historien finns gott om exempel på debatter som anses ha påverkat valresultatet.

Ett känt exempel är från valrörelsen 1973 då Olof Palme (S) i en tv-sänd debatt var så överlägsen mot Thorbjörn Fälldin (C) att han, och inte Palme, fick alla sympatier på sin sida.

En annan ägde rum 1988 då Miljöpartiet kom in i riksdagen för första gången. Den unga äppelkindade Åsa Domeij fick hastigt hoppa in för språkröret Birger Schlaug i en miljödebatt. En farbroderlig Bengt Westerberg (FP) gjorde att Domeij framstod som en påläst idealist, värd att lita på.

Men det absolut kändaste exemplet är från den första tv-sända duellen i ett amerikanskt presidentval. En solbränd John F Kennedy mötte en sjuk, svettig Richard Nixon som dessutom hade svag skäggstubb och en kostym som inte gjorde sig i svart-vit tv.

Gissa vem som förlorade? Nixon, även om valet blev väldigt jämt.

Den stora risken Sahlin och de övriga partiledarna tar, är att framstå som tråkiga eller grälsjuka.

Enligt en undersökning från Novus anser 73 procent av väljarna att årets val har mycket eller ganska stor betydelse för samhällsutvecklingen. Intresset borde alltså vara topp.

Men samma väljare anser också att valrörelsen hittills varit tråkig (37 procent), innehållit för mycket smutskastning (38 procent) och för många utspel (36 procent).

Väljarna har per definition aldrig fel.