Skelettkvinnan: ”Det var tortyr”

Lisa Röstlund

Tvingades vara naken i sin cell på arresten - JO kritiserar polisen

”Skelettkvinnan” beskriver tiden i arresten som tortyr.

- Jag tvingades vara ­naken i en kall cell i två dygn, med vakter som tittade på mig, säger Helena, 38.

Hemma i hennes lägenhet i Göteborg fann polisen mänskliga skelettdelar. Det kom senare fram att Helena,­ som hon själv beskriver det, är en osteologiskt i­ntresserad ”udda person” som samlar på skelett hon köpt via nätet, och hon dömdes för brott mot grifte­friden.

Men till en början, i september i fjol, misstänktes hon för mord.

Efter gripandet uppger Helena att hon misshandlades av en kvinnlig polis.

På arresten i Mölndal tvingades hon ta av sig kläderna, som skulle rätts­undersökas.

- Flera vakter stod i en halvmåne omkring mig och en av dem fällde en ned­låtande kommentar om en tatuering jag har: ”Du gillar döden, va?” sa vakten hånfullt.

”Fick bara en filt”

Men hon gavs inga nya kläder.

- Jag fick bara en gul nött filt att skyla mig med. Jag frös och gick barfota på de kalla golven i två dygn.

Hon påstods vara självmordbenägen.

- Men det var jag inte. Och hade jag varit det borde de kollat in i cellen oftare. Det var inte varje kvart som polisen hävdar.

Personalen tog också ifrån henne glasögonen, s­äger hon.

- Det gjorde mig syn­depraverad på gränsen till t­ortyr. Utan dem blir jag nästan blind. Jag blundade hela tiden inne i cellen. ­Inte ens under förhören fick jag ha dem, och det gjorde mig yr och förvirrad.

– Jag satt i cellen och tänkte "vad är det för Kafkavärld jag hamnat i".

Polisen försvarar sig

Helena gjorde en anmälan till Justitieombuds­mannen, JO.

Det gjorde även en annan kvinna som tvingats vara naken i tre dygn på samma arrest.

Polisen försvarar sig i båda fallen med att man skulle kunna skada sig själv med kläderna.

Polisen hävdar också att Helena inte fått vara utan kläder i mer än ett halvt dygn, men dokumentationen kring behandlingen av Helena konstareras vara bristfällig.

JO har nu kommit med kritik mot polismyndig­heten i Västra Götaland, som uppger att man sett över ­sina rutiner.

Läkaren och rätts­psykiatern Susanne Flyborg sitter i styrelsen för Rättssäkerhetsorganisationen som jobbar för frihetsberövades rättigheter.

- Det här är en förskräcklig historia. Att det behövs vidare samtal om mänsk­liga rättigheter och attityden ­inom häktet är ju uppenbart, säger hon.

”Hemsk miljö”

Helena vill påpeka att de flesta i personalen i arresten och på häktet var respektfulla, fina människor.

- Miljön där är hemsk. Folk skriker hela t­iden, vissa gråter. Jag kan förstå att man kan bli negativt påverkad. Men så här får det inte gå till.