Slottsägaren tjänar miljoner på krisen i vården: ”Inget konstigt”

Hyrvinster från Norrland hamnar hos stockholmare med lyxväskor, Porschar och Östermalmsvåningar: ”Skandalöst”

Uppdaterad 2024-05-24 | Publicerad 2024-05-23

Bristen på sjuksköterskor och läkare i vården har lett till att bemanningsbolagen blomstrar.

Företagsägarna lever i lyx med exklusiva väskor och dyra bilar – samtidigt går regionerna på knäna.

– Det är ett klokt sätt att använda skattepengar, säger Björn Örås, storägare i Dedicare, om hyrbolagens affärsidé.

Medlemmarna i exklusiva Bro Hof Golf Club betalar 23 000 kronor i avgift och har ett anrikt slott som klubbhus. Bland greener och bunkrar på en av Sveriges lyxigaste golfbanor är bemanningskrisen i vården avlägsen.

I själva verket är Bro Hofs ägare Björn Örås en av dem som tjänat mest på personalbristen i svenska sjukhuskorridorer.

Örås kör en Porsche Cayenne, bor i en 200 kvadratmeter stor våning på Östermalm och är storägare och styrelseordförande i bemanningsbolaget Dedicare, som har verksamhet i både Norge och Sverige.

Därifrån har över 150 miljoner delats ut de senaste fyra åren.

Pengar som till stor del kommer från kommunernas och regionernas kassor, tyngda bland annat av de ökade kostnaderna för hyrpersonal.

Slottsägaren: ”Inget konstigt tycker jag”

Dedicares policy har alltid varit att minst 50 procent av vinsten ska delas ut varje år.

– Det är inget som är annorlunda nu, det är samma sak som varit i 20 år, säger Björn Örås, som även är grundare av Dedicare.

– Vi leverar tjänster och tar betalt för dem i full konkurrens. Det är inget konstigt tycker jag.

De miljonerna hade ju kunnat gå till fler läkare eller sjuksköterskor?

– Absolut, det är ju fritt fram för sjukhusen och regionerna att själva anställa sin personal. Man använder oss på ett klokt sätt, när man har tillfälliga brister eller toppar, inte för att ersätta en fast tjänst. Det innebär att vi ökar effektiviseringen, det är ett klokt sätt att använda skattepengar, säger Björn Örås.

Är det verkligen klokt att pengar försvinner till privata ägare när vården behöver dem?

– Men du måste se sambandet. Det är inget stort problem. Vi har fått skulden för att man har så dålig ekonomi i sjukvården men då är man på fel boll, vi är en väldigt liten kostnad, och vi gör väldigt stor nytta för den kostnaden.

– Sen att vi driver det här framgångsrikt, och kan dela ut vinst till ägarna, det sker på samma sätt i alla verksamheter i vårt land, säger han.

Rapporter från Konkurrensverket visar hur hyrbolagen bidragit till att exempelvis vårdcentraler har fått det tuffare ekonomiskt.

Förra året la regionerna 9,3 miljarder kronor på hyrpersonal. En ökning med 17 procent på ett år, enligt SKR, Sveriges kommuner och regioner, som pekar ut hyrberoendet som ett stort problem.

Tjänar pengar i Norrland – bor på Östermalm

Regionerna har nu gått ihop och gjort en gemensam, nationell upphandling av bolag, för att städa upp hyrmarknaden.

Aftonbladets kartläggning av de cirka 30 bolagen i det nya avtalet visar att många ägs av stockholmare, som tjänar stora pengar på personalkrisen i Norrbotten eller Västsverige.

Som koncernen Agila, som förra året delade ut 10 miljoner bland annat till storägaren Nils Horn. Han bor i en 22-miljonersvilla på Lidingö. Pengarna kommer exempelvis från skattebetalare i Norrland.

Ett annat exempel är Vårdbemanning Sverige AB, vars huvudägare Mattias Östman och Emma Antonsson bor i Stockholms innerstad. Bolaget har delat ut 36 miljoner sedan 2020 – tack vare hyrberoendet hos bland annat Västra Götalands-regionen.

Bonlivas ägare poserar med väska värd 19 000 kronor på företagets hemsida. Varje väska levereras med ens namn guldpräglat i skinnet.

Poserar med lyxväska för 19 000

De flesta ägarna vi granskat har aldrig själva arbetat inom vården.

Flera är tidigare säljare, finansmän eller konsulter.

Ägarna av Rentalcare, Tomas Roos och Robert Ljungström, 33 respektive 29 år gamla, har enligt sina Linkedin-sidor aldrig jobbat med något annat. De senaste tre åren har de tagit ut 7 miljoner ur hyrbolaget.

Andra riktar sina intressen och förmögenheter mot helt andra branscher, långt från överbelastade akutmottagningar.

En av välfärdskoncernen Bonlivas grundare och storägare, Maria Längquist, är även investerare och ansiktet utåt för lyxväskföretaget Lura.

Korridor på sjukhuset i Örnsköldsvik i Västernorrland - den region som lägger mest skattemedel på hyrpersonal utifrån storlek.

På hemsidan poserar hon med en handgjord italiensk läderväska för 19 000 kronor. Varje Lura-väska levereras med ens namn guldpräglat i skinnet och ett speciellt väsk-id med information om den etiska produktionen bakom.

Bonliva har också verksamhet i Norge och dotterbolag som gör npf-utredningar av barn.

I årsredovisningen beskrivs Bonlivas vision, att välfärden ska vara ”jämlik, oavsett geografisk placering, kön, ålder eller socio-ekonomisk status” .

Där läser man också om välfärdsvinsterna som delats ut till ägarna, minst 82 miljoner sedan 2020.

När Aftonbladet når henne på telefon ber hon om att få frågor om vinsterna på mail, men återkommer sedan aldrig.

Elina Backlund Arab (S) i region Västernorrland.

S-politikern i krisregionen: ”Fruktansvärt”

Störst hyrberoende i landet har region Västernorrland, där vissa vårdavdelningar kan ha uppemot 70 procent inhyrd personal. Regionen väntas gå med förlust på en miljard de närmsta två åren och försöker på olika sätt att locka sjuksköterskor och läkare att vilja bli anställda.

– Vi befinner oss i ett läge där hyrbolagen sätter villkoren för att vi ska kunna bedriva livsnödvändig vård. Det är helt förkastligt, det är inte värdigt Sverige. Det är skandalöst faktiskt, det här är en marknad som måste regleras, säger Elina Backlund Arab (S), ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden i Västernorrland.

Enligt henne kunde pengarna som går till hyrbolagsägarna istället användas till att förbättra vårdpersonalens löner och arbetsmiljö, och på så sätt locka fler att vilja bli anställda.

– Hela systemet är fel i grunden. Att ägare i Stockholm ska få ta ut hiskeliga summor av västernorrlänningarnas skattepengar, det är fruktansvärt. Vi kan inte ha det så här.