Småbarnsmamman Frida fick hjärntumör – ett år senare sprang hon i mål på Vårruset

Matilda Andersson

Mindre än ett år efter att Frida Blomberg opererats sprang hon i mål på Vårruset.

– Det var så skönt, säger hon till Aftonbladet.

Småbarnsmamman Frida Blomberg, 26, hade haft migrän länge. Men när hon i fjol vaknade med migrän sex dagar i veckan misstänkte hon att något var fel. Det var i juli 2014.

Mindre än en vecka efter att hon först röntgats kom beskedet: Läkarna hade hittat en godartad hjärntumör.

Frida opererades kort därefter.

– Operationen gick bra men efteråt fick jag en blödning i hjärnan och fick opereras igen, säger hon till Aftonbladet.

Det var början på en lång väg tillbaka – där drömmen om att lyckas springa Vårruset fungerade som motivation.

Drabbades av skakningar och dubbelseende

Hade det inte varit för blödningen hade Frida kunnat bli utskriven direkt efter operationen, eftersom att tumören var godartad.

– Efter blödningen fick jag ataxi, skakningar som gör att det är svårt att ta i saker utan att skaka.

Frida drabbades även av dubbelseende som gjorde att hon fick gå med lapp över ena ögat i några månader.

Hon började gå på rehabilitering.

– Jag gick med rullator och gåbord. Sedan fick jag remiss till hjärnskaderehabiliteringen på Danderyds sjukhus. Där började jag med gymträning och kunde släppa kryckan, säger hon och fortsätter:

– Mellan september och januari gick jag på kortison vilket ledde till att hela ansiktet svullnade upp. Jag kände inte igen mig själv när jag såg mig i spegeln.

Loppet fungerade som motivation

Det var under rehabiliteringstiden som Frida kände att hon behövde ett mål för att kunna ta sig vidare.

– Så jag valde Vårruset och bestämde mig för att jag skulle lyckas ta mig runt.

I tisdags var det dags. Efter månader av rehabilitering, både fysiskt och psykiskt så stod Frida äntligen vid startlinjen. Och hon klarade sitt mål.

– Jag lyckades springa på 44 minuter.

Hur kändes det när du gick i mål?

– Det var så skönt. Jag hade känslan några gånger att ”nej, jag orkar inte” men någonstans kände jag bara att jag ska runt. En kompis stod vid målgången och väntade på mig.

En bit efter tre kilometer slutade hon springa och började gå.

– Men när jag kunde se målsträckan så började jag springa igen och sprang in i mål.

I ett Facebookinlägg skriver Frida om sin resa – från sjukdom till målgång. Något som inspirerat många.

"Viktigt med förebilder"

Rehabiliteringen har hjälpt Frida att hantera skakningarna.

– Jag håller fortfarande inte i varma saker som kaffe. Men idag kan jag hålla i ett glas vatten utan att spilla.

Vad har du för uppmaning till andra som drabbats av svår sjukdom?

– Min pappa fick cancer som 18-åring och låg för döden. Han fick höra att han aldrig skulle kunna få barn, och här står jag och min syster. Så jag har tänkt att fixade han det så klarar jag det. Det är enormt viktigt att ha förebilder att inspireras av.

Hon säger att det är tack vare stödet från familj och vänner som hon lyckats ta sig tillbaka.

– Min sambo Alexander har varit min stöttepelare och utan honom vid min sida hade denna resa känts omöjlig att genomföra.