Ryska Polina, 5: ”Pappa är i himlen, vi ska vinka varje dag”
Publicerad 2023-03-10
Ryske Ivan, 30, var politiskt ointresserad – tills han började upprepa Putins propaganda och frivilligt åkte till kriget i Ukraina.
Nu är dottern Polina, 5, faderlös. Till mamma Valeria säger hon:
– Pappa är i himlen, han är en liten stjärna och vi ska vinka till honom varje dag.
Uppemot 200 000 ryska soldater har redan dött eller skadats i Putins krig mot Ukraina, enligt västliga uppskattningar.
Den verkliga dödssiffran är hemlig, men i ett samarbete mellan BBC, tidningen Mediazona och volontärer har hittills 16 071 ryska dödsfall i Ukraina kunnat fastställas. Det är fler döda på ett år än de 15 051 soldater Sovjetunionen förlorade i kriget mot Afghanistan, som pågick i nio år.
Efter den ryske presidentens mobilisering i september flydde 100 000-tals ryska män utomlands, för att slippa kriga. Men 300 000 mobiliserades och skickades till Ukraina när militären kallade.
Ivan Ovlasjenko, 30, från staden Batajsk, som ligger nära Ukraina i södra Ryssland, var en av de som åkte frivilligt när inkallelseordern kom.
Köpte propagandan: ”Mådde nog dåligt”
Den ryska lokaltidningen 161.ru och amerikanska The New York Times har intervjuat Ivans anhöriga, som berättar att han var politiskt ointresserad fram till krigsstarten. Men plötsligt började Ivan återupprepa Putins propagandafraser:
– Han hävdade att om inte Ryssland hade gått till attack, så hade Rostov och Taganrog (Reds anm: ryska städer) snart inte existerat, säger ex-frun Valeria Ovlasjenko, 33.
Hon var mycket förvånad över Ivans plötsliga machoattityd.
– Det verkliga skälet var nog att han mådde dåligt, han ville ha ett miljöombyte. Dessutom hade han lånat pengar till bilen han körde som taxichaufför, säger Valeria till tidningen 161.ru.
När militärkommissionens utsända i september knackade på och bad Ivan skriva under inkallelseordern tvekade han inte en sekund, inte minst för att det skulle ge honom en inkomst på drygt 30 000 kronor i månaden.
– Om vi fortfarande hade varit gifta hade jag inte tillåtit att han åkte, för jag anser att det som pågår är totalt meningslöst. Det är bättre att uppfostra sitt barn och vara med sin hustru, att bygga sitt liv, än att offra sitt liv för något som är obegripligt, säger Valeria.
När dottern Polina var nyfödd 2017 stod det snart klart hur olika uppfostringsmetoder föräldrarna hade, berättar Valeria:
– Han skämde bort henne. Jag är en sträng uppfostrare, för jag blev själv strängt uppfostrad. Han var tvärtom. Han försökte alltid göra vardagen till fest, ge henne allt. Polina tyckte att mamma var dålig och pappa bra. Därför grälade vi alltid, säger Valeria.
När paret skilde sig 2020 tog Ivan med sig dottern till havet. När Polina ville åka till en skog, fick hon följa med pappan till Archangelsk nära polcirkeln där han lärde henne att plocka svamp.
– För honom var flickan allt. Hon var meningen med livet, säger Valeria.
Ivan hävdade att han åkte iväg för att ”försvara sitt land och sin dotter”. Efter bara en veckas militärutbildning skickades han i början av oktober iväg till Donbass i Ukraina. Trots att han varit chaufför när han gjorde sin militärtjänstgöring i ungdomen, skulle han nu vara artillerist.
I samtalen med ex-frun och systern från fronten gav Ivan ofta lugnande besked om läget, men i december berättade han för Valeria att flera av hans soldatkamrater hade dött. Om han själv hade dödat någon ville han inte svara på.
Ivan skickade allt större summor till dottern från fronten, och bad mamma Valeria se till att Polina fick allt möjligt: nya kläder, cirkusbesök och en skidresa.
Ivan och Valeria började via telefon prata om att leva tillsammans igen. Men den 14 januari kom beskedet: Ivan hade dött av en artillerigranat. Han – eller snarare de delar av Ivan Ovlasjenko som hade återfunnits – begravdes i en stängd zinkkista i hemstaden den 17 januari.
Ivan bad Valeria att inte berätta för dottern var han befann sig. Men flickan insåg snart att pappa inte alls var på en tjänsteresa, utan vid fronten i Ukraina. Polina var inte med vid begravningen men hon vet att pappan är död, berättar mamma Valeria:
– Hon frågade mig: ”Dödade de pappa vid fronten?” Jag ville inte ljuga. Så jag svarade ja. Jag försökte säga det på ett hänsynsfullt sätt. Men jag grät mer än hon, så hon lugnade mig: ”Mamma, du behöver inte gråta mer. Pappa lever, han är i himlen. Han är en liten stjärna, och vi ska vinka till honom varje dag.”