Den ungerska regeringen anklagar mig för falska nyheter
Det här är historien om hur Ungerns regering ilsknade till på ett reportage i Aftonbladet och anklagade mig som journalist för falska nyheter.
Och om hur samma lands ambassad därefter försökte tvätta bort uttalandet.
Fast om jag fick önska skulle vi tala om något helt annat.
Tidigt i gryningen den 1 juni i fjol gav sig Farhan al-Hwaish, en ung syrier på flykt undan kriget i hemlandet, ut i en gummiflotte på Tisza-floden, som skiljer Serbien från Ungern. Med sig hade han sin lillebror och en irakisk barnfamilj. Han drömde om ett nytt liv i Västeuropa, men skulle aldrig komma fram.
Versionerna om vad som faktiskt hände går isär.
Hans bror berättar att den ungerska polisen hetsade sina skällande hundar mot flyktingarna i vassen. Att de kastade stenar och sprejade mängder med tårgas och ropade:
– Simma, simma!
Farhan al-Hwaish, som var en god simmare, tvingades tillbaka ut i vattnet. Han hostade och kippade efter andan och försvann. Två dagar senare hittades han drunknad.
Flyktingarnas uppgifter tillbakavisas helt och hållet av den ungerska polisen i Csonogradlänet, som hävdar att migranterna behandlades med värdighet och att det handlar om en olycka. “Anklagelserna är helt ogrundade”.
Talet om ogrundade anklagelser ringer bekant när jag läser det uttalande som Ungerns inrikesministerium utfärdade på måndagen som en reaktion på mitt och fotograf Andreas Bardells reportage från Belgrad.
I reportaget intervjuar vi migranter som vittnar om hur de misshandlas av ungersk gränspolis innan de kastats tillbaka till Serbien. Vi har även talat med en representant för organisationen Läkare utan gränser, som uppger att migranternas berättelser stämmer väl överens med såren de uppvisar och som oroar sig över den snabba ökningen av antalet fall.
Vi hade, bokstavligen, kunnat gjort dussintals intervjuer med migranter som alla vittnat om samma våld. Ändå går vi inte i god för någon sida. Och självklart lät vi ungerska myndigheter svara.
Det är ett reportage gjort i enlighet med vedertagna journalistiska metoder.
Uppgifterna om våld är inte nya. Organisationer som Human Rights Watch, Amnesty och ungerska Helsinforskommittén har tidigare slagit larm. Trots det har vårt reportage väckt exempellös uppmärksamhet i Ungern.
Att Aftonbladet har fått flera av landets egna medier att skriva om polisvåld mot migranter är naturligtvis bra och önskvärt. Mer uppseendeväckande är det att landets inrikesministerium på måndagseftermiddagen gick ut med en kommuniké. Samma regering, som i veckan fått igenom ett av sina mest kontroversiella förslag hittills, att spärra in asylsökande i läger, och vars premiärminister Viktor Orbán kallat asylsökande för ”gift” kritiserar oss på sex punkter. Den sista lyder:
”Ingenting hindrar artikelns författare Staffan Lindberg från att göra faktabaserade rapporter på olika platser i Ungern. Han har inte gjort det, och det var upp till honom.”
När den ungerska ambassaden i Stockholm på tisdagen översatte uttalandet har den sista punkten utgått i sin helhet och ersatts med en betydligt mer löst hållen formulering. Kanske ville man anpassa materialet för en svensk publik, ovan vid regeringar som misskrediterar journalister.
Jag vet inte, för ambassadör Lilla Makkay har inte lämnat någon begriplig förklaring.
Under de senaste dagarna har jag blivit kontaktad av flera ungerska journalister, som uppgett att uppgifterna om den ungerska polisens våld är ”oerhört känsliga” och att de inte själva vågar publicera liknande intervjuer.
Den sammantagna bilden av pressfriheten i Ungern är mörk.
Jag ringer advokat Gábor Győző i Budapest, som företräder den drunknade syriern Farhan al-Hwaishs lillebror. Den första åklagaren lade ner utredningen mot poliserna, trots uppenbara brister.
– Viktiga personer, som var på plats, har aldrig förhörts, säger Győző.
Han har överklagat till chefsåklagaren, som ännu inte fattat sitt slutgiltiga beslut.
– Jag hoppas fortfarande på rättvisa, säger han.
Ingen vet hur många fler flyktingar, som gått under på liknande sätt, i samma tystnad.
Jag berättar Farhan al-Hwaish historia för att illustrera något som egentligen är självklart.
Att Ungerns regering, som ansvarigt för EU:s gemensamma yttre gräns, borde lägga tid och kraft på det som är väsentligt.
Att på ett öppet och objektivt sätt granska och utreda de otaliga vittnesmålen om polisvåld – i stället för att skjuta på Aftonbladet och andra budbärare.
Det är det minsta Ungern – och EU – är skyldig människor som Farhan al-Hwaish. Flyktingar som kom till oss i hopp om ett nytt liv, men som gick under på vägen.