Bakgrund: Vem var Olof Palme

helskärm

Olof Palme var Socialdemokraternas partiordförande från 1969 till sin död 1986. Under den tiden var han också Sveriges statsminister 1969–1976 och 1982–1986.

Olof Palme föddes den 30 januari 1927 i Stockholm. I slutet av 1940-talet reste han till USA för studier. Åter i Sverige påbörjade han juridikstudier vid Stockholms universitet och tog kandidatexamen 1951.

Året därefter träffade han Lisbeth Beck-Friis, fyra år senare gifte de sig. Tillsammans fick de tre barn: Joakim, Mårten och Mattias.

Palme tog en kort tid efter avklarade studier anställning som sekreterare för statsminister Tage Erlander. 1961 blev Palme byråchef i statsrådsberedningen, fyra år senare utnämndes han till kommunikationsminister.

1969 utsågs han enhälligt av partikamraterna att efterträda Tage Erlander som ordförande och statsminister. Palme satt kvar på posten som statsminister fram till 1976, därefter tog de borgerliga partierna makten, men efter valseger 1982 var Palme tillbaka som regeringschef.

Palme blev redan under studietiden känd för ett stort internationellt engagemang. Han kämpade bland annat mot dåtidens internationellt sett kommunistdominerade studentrörelse. Under sin första tid som minister var han starkt kritisk mot USA:s agerande gentemot Vietnam. Han var också en högljudd motståndare mot apartheid. I ett tal, en vecka före sin död, sade han:

I grunden är detta en djupt emotionell fråga, som djupt rör våra känslor, därför att det är ett sådant sällsynt vedervärdigt system. Allt på grund av att det för människors hudfärgs skull, lämnar dem till en fattig tillvaro. Det är en skam för världen så länge detta system består.