Pojke sköts av krypskytt – överlevde mirakulöst

Staffan Lindberg

CIZRE. Nio månader gamla Berxwedan sköts ner av turkiska säkerhetsstyrkor.

Han överlevde mirakulöst mellan mammas och farmors döda kroppar.

Turkiet går till val – och det är i de våldsdrabbade kurdiska delarna som allt kan avgöras.

För fem månader sedan firade folket på gatorna i Cizre, en turkisk stad vid gränsen till Syrien. Fyrverkerier fyllde himlen och människor dansade.

Det prokurdiska partiet HDP hade kommit in i parlamentet och hindrat president Erdogan från att få egen majoritet.

Men den demokratiska segern förvandlades snabbt till något annat.

Presidenten beslöt sig för att utlysa nyval och inledde en jakt på militanta kurder. Den två och ett halvt år långa vapenvilan med PKK bröts, gerillans baser bombades och turkiska poliser och soldater dödades i attentat.

Sköts av krypskytt

I Cizre slog regeringens säkerhetsstyrkor en järnring runt staden och utlyste utegångsförbud. Elen och vattnet stängdes av och mobilnätet släcktes ner. Invånarna gömde sig i källare, medan husen och gatorna besköts urskillningslöst i jakten på upprorsmän.

På kvällen den 9 september, efter fem dagars skottlossning, tystnade det. Zeynep Taskin, 18, tog med sig sin nio månader gamla son Berxwedan och svärmor Masallah, 40 till en granne för att ringa från en fast telefon.

När hon skulle gå hem igen bröts tystnaden av nya smällar.

Både hon och pojken sköts ner utanför porten.

Masallah sprang ut för att rädda dem, men träffades av samma krypskytt. Med sina sista krafter lade hon sig över pojken för att skydda honom med sin kropp.

Berxwedan skrek oavbrutet. Men gatan fortsatte att beskjutas och ingen vågade rädda dem. När pojken till sist tystnade, efter två timmar, trodde grannarna att också han var död.

På natten körde en släkting dit för att ta hand om kropparna – och upptäckte att Berxwedan fortfarande andades.

Beväpnad polis bevakar

Vi kommer till Cizre dagen före nyvalet. Vid infarten väntar poliser i pansarbilar. Poliser med skottsäkra västar och automatvapen.

Civilklädda poliser med instuckna pistoler.

President Erdogans drömmar om egen majoritet riskerar än en gång att saboteras om folket här röstar in HDP i parlamentet.

”Vi är inte rädda”

Inne i stadskärnan har YDG-H, en ungdomsmilis knuten till PKK, utropat självstyre. Bakom högar av sandsäckar står två sextonåriga pojkar med automatgevär och walkietalkies.

Gerillans röda flagga vajar över dem.

– Det här området är befriat. Vi släpper inte in någon från den turkiska staten, säger den ene stolt.

Ansiktet är gömt bakom en mask, han vill varken uppge namn eller bli fotograferad.

– Polisen kommer och skjuter på oss ibland, men vi är inte rädda. Vi har både gevär och molotovcocktails.

”Europa måste rädda oss”

Leyla Imret, 28, var fram till i september Cizres borgmästare. Den yngsta i Turkiet, vald i fjol med stor majoritet.

Efter den nio dagar långa belägringen – som hon säger krävde 22 döda civila – avsattes hon liksom flera andra borgmästare av staten. Nu har hon anlitad en advokat för att upphäva beslutet.

– De påstår att jag stödjer självstyret och är emot den turkiska staten. Det är helt grundlöst. Regeringen vill straffa människorna i Cizre för att de röstade på HDP, säger hon.

Vi möter henne inne i den “befriade” zonen. Runt henne sitter rökande män, som planerar hur de ska få folket i byarna att bege sig till Cizre för att rösta.

–  Jag gömmer mig inte, men håller mig undan. Staten anklagar mig för landsförräderi och jag kan få livstids fängelse, säger Leyla Imret.

HDP:s ledare har gång på gång avvisat Erdogans uppgifter att partiet skulle vara gerillans politiska gren.

Men här i Cizre, liksom i andra våldsdrabbade städer, är skillnaden mellan den politiska och den väpnade kampen inte lika glasklar.

Mellan kulhålen på fasaden till HDP:s partikontor syns slagord för PKK. Och inne på väggarna hänger porträtt på den fängslade ledaren Abdullah Öcalan.

Våldet har gjort att PKK vunnit mark. Demokratiska politiker, som Leyla Imret, är klämda från två håll.

– Europa måste rädda oss, säger hon.

”Jag är helt förstörd”

Den ena kulan gick rätt igenom pojkens vänstra fot, den andra snuddade vid hans kind. Nio månader gamla Berxwedan fördes till sjukhus i en grannstad, vårdades i tio dagar och överlevde.

Nu kryper han runt på golvet hemma i familjens hus.

– Han skrattar och mår bra och minns som tur var inget av vad som har hänt, säger pappa Ayaz Taskin, 18.

Rösten är hes och ögonen är blanka.

– De dödade min fru och min mor, det går inte att ta in. Jag är helt förstörd.

Berxwedan reser sig, vinglar till och tar ett försiktigt kliv.

– Pojken, min far och mina systrar gör att jag orkar.

Liksom alla vi möter tänker Ayaz rösta i dag.

– Att HDP kommer in är vårt enda hopp.

”Har inte tillstånd att svara”

Blodet syns som svarta fläckar i gatstenen på platsen där kvinnorna sköts. Några grannar pekar ut en byggnad på en kulle några hundra meter bort: där satt krypskytten.

Vi åker tillbaka genom vägspärren, tvärs över floden och upp för kullen. Upptäcker polisens högkvarter.

Varför skjuter de mot civila?

– Polischefen har inte tillstånd att svara på frågor från internationell press, säger vakten.

Han vänder sig demonstrativt bort.

För en kort stund ser han ut att blicka in i det kollapsade Syrien, som ligger bara några hundra meter bort.

Gränstornen och taggtrådsstängslet går rätt genom landskapet – som en påminnelse om hur hela Turkiet balanserar på katastrofens rand.