”Bilderna av döda kommer tillbaka”

Woria, 17, överlevde Breiviks massaker – i går var han tillbaka på Utøya

helskärm

Från strandkanten där Woria Kamil Ahmad befann sig, såg han gärningsmannen skjuta omkring sig.

I går dök minnesbilderna upp igen när han kom tillbaka till Utøya.

– Bilderna av de döda kom tillbaka, säger Woria Kamil Ahmad.

helskärm

Skotthålen syns i träden.

Överlevare från Utøya reste i går tillbaka för att se platsen där så många liv förintades och för att börja bearbeta vad de varit med om.

Woria Kamil Ahmad, 17, tog med sig sina bästa vänner, tillika överlevarna, Yusuf Najdat Sediq, 19, och Mohammed Abdul Rahman, 20, för att visa platsen där han spelade död.

Gömde sig vid pumphuset

Att Woria lyckades gömma sig bakom det lilla pumphuset nära strandkanten på ön var sannolikt det som räddade hans liv.

– Det var tråkigt att komma tillbaka. Bilderna av de döda kom tillbaka. Hur han stod bara några meter från mig och sköt omkring sig, berättar Woria för VG.

Han berättar hur han och hans vänner gick igenom hur de sprang och gömde sig runt ön. När skottlossningen startade kom de ifrån varandra.

– Jag gömde mig bakom pumphuset nere vid vattnet. Folk gömde sig bakom stenar och grät. Vi var runt tio personer. Jag gömde en tioåring bakom en stor sten. Jag stod medan de andra satt ned, säger Woria som också tog bilder under återbesöket.

Han berättar hur han såg massmördaren ropa fram ungdomar från sina gömställen vid vattnet. Sedan sköt han dem. Woria stod mitt i det, i chock, och upptäckte att han plötsligt stod bara några meter från förövaren.

– Jag ramlade nere vid stenarna. Där spelade jag död, säger 17-åringen.

– Han trodde kanske att jag inte var vid liv, så han sköt mig inte. Flera gånger när jag låg bland stenarna nere vid vattenkanten öppnade jag ögonen för att se var han var.

50 meter från mördaren

Hans kompis Yusuf berättar hur han sprang från huvudhuset och in i skogen. Det var halt och lerigt eftersom det regnat tidigare under dagen. Yusuf gömde sig sedan i vattnet tillsammans med flera andra.

När skotten närmade sig, ville han flytta på sig.

– Vi var tvungna att hitta ett sätt att komma iväg. Jag hade min kompis Rahman med mig. Plötsligt såg jag Breivik, det var cirka 50 meters avstånd mellan oss. Han fick syn på oss och sköt i vår riktning. Då sprang vi mot ett staket, med 20 ungdomar bakom oss. Jag sa till dem att vi var tvungna att dela på oss, det var för riskabelt att vara samlade, säger Yusuf.

Han försökte höra var skotten kom ifrån, och sprang i motsatt riktning.

– Jag minns att vi sprang en hel del. Vi hamnade där vi började springa, vid färjelägret. Där var det många döda. Vi gömde oss där tills polisen kom, säger han.

I går, när han och hans vänner var tillbaka på ön, förvånades de över hur långt de hade sprungit. Den 22 juli fick Yusuf höra av de andra att det var bäst att vara stilla men han kände sig säkrare av att hålla sig i rörelse.

Har svårt att berätta

Woria säger att det inte var så obehagligt att komma tillbaka som han hade tänkt sig. Men mardrömsbilderna på hur människor omkring honom grät och skrek kom åter. Han har svårt att berätta om känslorna han hade när han kom tillbaka till ön.

Killarna beskriver tiden efter Utøya som svår. Men de är också tacksamma för allt stöd som de fått från både kända och okända.

– Jag vill gärna arbeta vidare för att få en bra framtid, men det är inte lätt. Vi har förlorat vår bästa vän Ismail, vi tänker på honom varje dag. Hur han fick oss att le, säger Woria Ahmad.