”Det blev en hyllning till Malin”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-10
Meg Westergren berättade om sorgen efter sin dotter i ”Stjärnorna på slottet”
I gårdagens ”Stjärnorna på slottet” berättade Meg Westergren om sin dotter Malin som dog i en hjärntumör.
– Jag är inte ensam om att förlora den jag älskar, jag hoppas att min berättelse är till tröst för andra, säger hon till Nöjesbladet.
Meg Westergrens dotter Malin blev 41 år.
I gårdagens avsnitt av ”Stjärnorna på slottet” berättade Meg för Siw Malmkvist om hjärntumören som tog Malins liv.
– Det hände ju så snabbt och märkligt. Från en stund till en annan kunde hon inte tala. Det sista hon sa till mig var ”mamma, hjälp mig”. ”Det är klart”, sa jag, ”vi ses i morgon” och ”sov nu”, säger hon i programmet.
Meg berättar efteråt för Nöjesbladet hur hon helt glömde bort kamerorna.
– Det blev så intimt. Det kändes naturligt att berätta och Siw tog emot på ett fantastiskt sätt. Men nu visas det för alla. Då känns det jobbigt. Men det är gjort och går inte att göra ogjort.
”Folk kanske blir arga”
Meg är orolig för hur hennes öppenhjärtighet ska tas emot av tv-tittarna.
– Jag kanske får skäll för att jag pratar om det – folk kanske blir arga. Men jag hoppas att det i stället är till tröst för folk i min situation. Det kändes väldigt viktigt för mig att det blev en hyllning till Malin och det tycker jag att det blev.
Meg fick se programmet i förväg och godkänna det innan det sändes.
– Jag satt ner med producenten i lugn och ro i ett mörkt rum och såg avsnittet. Jag trodde att jag skulle springa ut därifrån och gråta, men jag satt kvar. Men jag var väldigt upprörd när jag såg det. Även Malins barn fick se det i förväg, hennes lilla dotter som är tonåring nu tyckte att det var en fin hyllning. Det lugnade mig.
Meg var beredd på att hon skulle få frågan om Malin när det var hennes dag på slottet och hade försökt förbereda sig mentalt.
– Jag förstod att ämnet skulle komma upp eftersom det är en sådan stor del av mitt liv och har förändrat allt så kolossalt. Jag tyckte att jag var modig som vågade berätta. Jag är inte ensam om att förlora den jag älskar.
Att samtala om den stora smärtan och saknaden har hjälpt Meg och hennes familj att bearbeta sorgen.
– Vissa vill inte prata, men jag hör till dem som tror att det är bra. Vi har kört den linjen hela tiden. När Malin gick bort pratade jag jättemycket med andra. Det är förlösande. Jag är ju inte ensam om att sakna och älska henne. Malin ville att vi skulle prata.
Går inte att vänja sig
Trots att det är 10 år sedan är sorgen fortfarande otroligt stor.
– Det är svårt, det är jättesvårt. Jag tänker att jag ska vänja mig vid det, men det går inte riktigt, säger Meg samtidigt som tårarna tränger fram.
– Det spelar ingen roll, tiden är ingenting. Jag är inte ensam om att ha en sån här sorg, alla människor har ju mer eller mindre sina egna sorger, det går aldrig att sudda ut. Men jag har lärt mig mycket också.
Vad har du lärt dig?
– Hur grymt livet är och hur skört det är. Plötsligt, från en stund till en annan, är livet något helt annat. Sedan är det förvånansvärt hur mycket vi människor står ut med och hur mycket vi klarar, säger hon.